Mitt Innersta

Det är med glädje och tillfredställelse som jag ser tillbaka på 2011.

Det viktigaste av allt har varit att få ha en frisk och lycklig familj runt mig. Utan familjen är livet färglöst och oerhört trist.

Vi har fått se sessan och prinsen utvecklas på ett fantastiskt vis.

I glädjen över de barn vi har idag har sorgen över ytterligare missfall fått oss att sörja de barn vi förlorat. Samtidigt stärker den sorgen på ett märkligt vis.

Stefan blev färdig med sin utbildning till internationell svetsare i juni och har sedan dess jobbat och trivs som fisken i vatten. Dels får han göra något han är oerhört duktig på och samtidigt tjäna oerhört bra. Det är inte alls en dum kombination. Speciellt inte efter att han det här året blev helt skuldfri.

Jag för min del börjar snart min fjärde termin på Lärarhögskolan och har hitttils (ta i trä) inte behövt tänka på att omtenta utan fått höga betyg hela vägen.

Och som en bonus har jag fått underbara vänner på vägen.

Jag valde hälsan detta året och köpte gymkort i malmö och mår löjligt bra. Träning minst tre gånger i veckan och bra kost får vilken människa som helst att mår bra.

Vi har upplevt stora saker som att Stefans dröm gick i uppfllelse i maj när vi såg The Wall i Globen. Vi har varit på fester som berikat oss med nya vänner, vi har njutit av vårt hem, vi har njutit av att ha tråkigt och sitta och lyssna på tystnaden på vår terass. Vi har njutit av värmen från vår brasa. Vi har helt enkelt varit lyckliga över den vardag vi lever.

Vi har varit lyckliga över att när något är fel så bråkar vi passionerat i tio minuter och efter det kramas vi alltid. Bråka är hälsosamt om man slipper vara rädd för att bli slagen.

Om jag skulle får göra om något då? Skulle jag det?

Nja, göra om är kanske fel ord, men jag skulle önskat att jag de sena tentapluggande kvällarna på Orkanen inte hade dåligt samvete över att jag inte såg barnen på ett par veckor. Samtidigt är jag tacksam över att deras pappa ställer upp och när de är hos mig, att Stefan är där, alltid.

Med van hand gosar han med dem, lagar mat med och till dem, busar, pussar godnatt och viskar i deras öra att "mamma kommer in och pussar på dig när hon kommer hem".

Det är en gåva att varje dag höra honom säga att han älskar dem som sina egna. Då kan man med gott samvete tentaplugga på Orkanen i Malmö....även om jag i vissa stunder skulle vilja dela på mig.

Nytt år, nya möjligheter.

Nyårslöften? Nej inte det här året heller. Jag gör som jag brukar, tar en dag i taget. Njuter av det jag har och är tacksam för det liv jag lever.

Det är inte svårt att vara fru till en smed vill jag påstå så jag fortsätter på samma bana.

Gott slut på er!

Tack fina, vackra och kloka Stefan för två fantastiska år som din fru.

För ganska exakt fyra år sedan möttes vi för första gången och det klassiska "klicket" infann sig. Det gick inte att värja sig för kärleken som förde oss samman.

Nu är jag din fru och är så tacksam över att få kalla mig för just din fru.

Älskar dig, alltid.

Din Fia.

Så kom helgen äntligen. Jag måste medge att den är oerhört välbehövlig.

I lilla huset på landet är donandet inför advent och den kommande julen i full gång. 

För två år sedan gifte vi oss dagen innan första advent. Ett vackert bröllop med en fantastiskt smyckad kyrka. Ljus, granar och röda band. I två år har jag varit fru Bodström, och vilken lycka det har varit. Jag är stolt och tacksam över att få dela mitt liv med Stefan och få kalla mig hans fru.

Ikväll tar vi oss till malmö och Victoriateatern för att lyssna på Dag Vag och njuta av en fin picknick tillsammans med fina vännerna E och G. Spenatbröden är bakade, Dufvenkrooks glögg framtagen för att värmas och hällas på termos. Den vita kladdkakan är på gång. Vin, ost och annat smått köps på vägen in. Imorgon väntar en dags shopping. Har hittat fina sittpuffar på Indiska som jag vill ha vid vår dagbädd. Och på söndag är det julmarknad på slottet i malmö.

En helg helt i min smak. Kanske kan det vara så att herr Bodstöm hinner baka en sats av sina underbara klenäter...hoppas, hoppas, hoppas!

Har vi nu tur hinns det med en tur till Moriskan ikväll också....och kanske en sund på ölis.

Men nu är det jag, kaminen, bakningen och pysslandet som står på schemat.

Tack ska jag ha för att jag är där jag är idag. Tack ska alla fina vänner och fina familjen ha. Utan er är jag fattig.

Idag firar vi våra pappor. Här hemma har vi firat älskade Stefan.

En underbar, vacker, klok och fantastisk pappa. Pappa till stora dottern och stora sonen och bonuspappa till sessan och prinsen. Ett barn kan inte ha en klokare pappa än just Stefan.

Vi älskar dig allihopa!

...helt i min smak.

Sovmorgon med mysiga ungar som kom in och gosade hos oss på morgonen. Kan en lördag börja bättre? Absolut inte vill jag påstå.

Sessan är iväg med sin pappa på en utfykt idag och prinsen lullar runt här hemma med oss och sin godispåse i handen.

Stefan sätter ihop stora sonens gamla lyftkran som nu bor på prinsens rum och jag sorterade de sista av stora dotterns gamla böcker och satte i barnens bokhyllor. Återvinning är finfint.

Känns bättre än att kasta direkt på något vis. Nu kommer det sista av de stora barnens saker till använding och när busarna har växt ifrån det får det gå antingen till tippen eller till bättre behövande tänker vi.

Vi tog tag i det sista i trädgården idag och nu är även trädgården höststädad.

Garaget är tömt på skräp och snart börjar projekt ateljé. Stora sonens saker ligger i lådor i källaren, sorterat. Stora dottern ville inte ha sina saker så de åkte vidare nu.

Samla på hög är inget familjen Bodström är förtjusta i. Till och med småfisarna rensade ut sådant de inte ville  ha mer. Så nästa projekt är att måla om barnens rum...bara för att deras mamma är i målartagen och på samma gång låta dem byta rum. Nya möbler ska införskaffas och lite annat småfix som lampor och gardiner till deras nya rum.

Jag borde plugga till hemtentan som ska lämnas in kl 23.59 på onsdag. Men jag är som vanligt avslappnad och det brukar gå jäkligt finfint ändå.

Därför unnar jag mig en skön lördag med familjen och njuter av kaminen och alla levade ljus.

Tack ska jag ha!

.....pengar av min älskade mormor.

Igår fick jag beskedet, sent på kvällen att det finns en summa pengar till mig från mormor.

Det känns helt tokigt och galet. Varför? Jag vet att jag var det enda barnbarnet och vi älskade varandra villkorslöst jag och mormor. Men nu när hon är borta försöker jag lära mig att leva utan henne.

Pengar, ett nödvändigt ont i vår värld och något som jag absolut inte lider av att ha. Men pengar från mormor, jag vill samtidigt inte ha dem. De gör henne inte mer levande och jag skulle tacka nej till varenda krona om jag fick byta dem mot en minut till med henne, bara hon och jag. Jag vet att jag skulle hinna säga mycket då och få se hennes vackra och varma ögon, känna hennes lena hud, de vackra händerna.....min mormor, min förebild.

Mina barn ska ha en del precis som Stefan sen tänker jag att jag gör något mormor hade önskat, jag skänker dem till välgörenhet. Jag har så jag klarar mig och en del till, vad fan ska jag med en hög pengar till?? Kanske ändrar jag mig, säkert inte. Idag känns det tungt.

För att skingra tankarna en smula sätter vi oss i bilen och shoppar i malmö och fikar en smula. Veckan som kommer innehåller i stort sett bara träning och plugg inför tentan om två veckor och redovisningen på fredag. Kul, men jävligt intensivt.

...gick till sängs och insåg att hon i någons ögon inte var värd någonting.

Sorgligt att en trasig själ är så trasig att denna inte ens klarar av att prata med en flicka på åtta år  i telefon. Men samtidigt säger det en hel del om hela situationen och jag förstår Stefans ställningstagande om än mer än tidigare.

Nu rensar vi ut det sista och njuter av de fina vi har och det som komma skall.

Stackars flicka, i dubbel bemärkelse.

...kan inte stoppa mig från en mysig kväll med min älskade Stefan, finaste vännen E och henns kärlek. Idag blir det massor av nya bekantskaper och det ska bli så innerligt mysigt.

Det är lätt att konstatera att den bästa kuren mot snuva är kärlek, älskade vänner och varmt te.

Efter en vecka med redovisningar, föreläsningar, förberedande av redovisningar i HBT-frågor, busig barn, snuva och sena nätter är detta just vad jag behöver.

Nu, hopp i duschen och sen vidare mot Malmö och Möllan.