Min älskade Stefan skrev en vacker blogg till denna någon, denna anonym. Ett svar på vad han ser i mig. Han gjorde en vacker beskrivning i förra inlägget. Det lite mer ingående beskrivandet håller vi för oss själv. Men hans "motfråga", vad JAG ser i honom som gör att jag vill leva tillsammans med honom besvarar jag gärna här.

Stefan är en vacker, rolig, romantisk och kärleksfull man. Han berör mitt inre varje dag. Hans kyssar, omfamningar, de små hemligheterna han viskar i mitt öra är bara en del av det som gör honom till den unika man han är.

Orden "jag älskar dig" är några vi båda använder varje dag.

Stefan är en fantastisk vän, pappa, livskamrat, älskare och medmänniska.

Tillsammans lever vi ett liv fyllt med kärlek. Vi renoverar vårt hus, myser med våra hundar, busar med ungarna, jobbar på vårt café och älskar passionerat. Jag är en lycklig kvinna som får leva tillsammans med Stefan. Aldrig har livet varit så här vackert. Aldrig har jag mött stjärnorna så ofta och så intensivt.

Vi lever det livet vi båda har drömt om i våra "tidigare" liv. Nu är vi äntligen lyckliga och i trygga händer. Varje dag är en gåva som vi är oerhört rädda om. Folk i vår närhet säger ofta hur kära vi verkar vara. Och så rätt de har.

Så, kortfattat.....jag älskar Stefan för den han är. Den vackra mannen med den vackra själen och det vackra skalet.

Och som avslutning på dagens blogg har jag en undran. Jag lär inte få något svar. Det är inte det viktigaste.....

Varför läser man min blogg om man citat "skiter i mitt och stefans liv och inte vill ha med oss att göra" ? Varför läsa vad vi gör när man inte är en del av vårt liv? Vi har gått vidare i livet och det borde kanske andra också göra.

Dessutom....hemma hos oss sover vi på normala tider. Och sover vi inte så älskar vi antagligen. Vi svarar INTE i telefon då. Då är vi uppe i varandra och allt annat får vänta.

Nu ska jag gå ut i köket till min älskling och göra goda baguetter och lite nojs i köket.

Kärleken är vacker. Det insåg vi inte i våra förra liv. Tack och lov för kärleken.

Jaa, kära läsare.... Va ska man säga?

Igår skrev jag återigen en blogg, och inkräktade på Ann-Sofies utrymme här, med anledning av ytterligare en sådan där onödig kommentar som Vi båda här har bett om att få slippa.

Jag ber om kommentarer ifrån er som inte behöver vara anonyma gällande följande fråga ifrån mig på gårdagens blogg!

Frågan lyder: Uttryckte jag mig oklart när jag skrev att jag inte kunde besvara frågan då jag råkade radera den innan jag läst den? Anledningen till att jag ställer denna frågan är att "anonym" idag upprepade sin fråga men med en spydig liten tvist.

Citat: " Jag undrade VAD det är som gör att du tror att Ann-Sofie är rätt kvinna för dig. Men det kunde du inte formulera. Du vet kanske inte."

"Anonym" insinuerar nu att jag inte vet varför jag lever tillsammans med kvinna jag kommit att älska eftersom jag inte kunde formulera ett svar på en fråga som jag tydligt skrev att jag inte kunde besvara eftersom jag raderade den innan jag läst den. Därav begäran om att få frågan ställd på nytt!!  "Anonym" är så angelägen om att försöka starta diskussioner men läser tydligen inte svaren på sina egna kommentarer.... Varför ska jag då svara?

Ni som läser bloggen regelbundet, vilket jag antar att "Anonym" också gör, vet ju att Ann-Sofie skriver ganska mycket om hur lycklig hon är för tillfället om man bortser ifrån just det vi behandlar för närvarande. Lika lycklig är jag! Vi har på något sätt hittat rätt i varandra i hela den här soppan. Hon är en klok, rolig, bitsk, ibland grinig men framför allt otroligt kärleksfull människa som är svår att inte älska! Hon är rätt för mig eftersom hon förutom mina barn och syskon faktiskt är den enda som älskat mig exakt som jag är inklusive brister och fel. Frågan som bör ställas är kanske istället; varför är jag rätt för henne och det kan bara hon besvara!

Nu är det min förhoppning att vi ska slippa fler frågor och påhopp, som har direkt eller indirekt, med mitt tidigare förhållande att göra! För att anknyta till dagens rubrik och de tidigare bloggsvar jag skrivit hoppas jag nu att "Anonym" och vapendragare har både språkförståelse och läskunnighet och nöjer sig med svaret jag gett och hädanefter lämnar min familj ifred!

Adjöss och tack för fisken!

Stefan Bodström

Hej och hallå alla glada!

Jag, Stefan-Långa Farbrorn, fick tydligen inte känna mig färdig med mitt våldgästande på denna blogg. Nyligen, dvs idag, skrevs ett nytt inlägg från den där personen som tydligen heter anonym... Jag tycker det är fantastiskt att man kan ha så oerhört mycket åsikter om personer och om hur de lever sina liv och vad de säger att man känner sig tvungen att kommentera det hela men inte kan skriva under med sitt eget namn! Jag hade nu tänkt att jag skulle besvara det som ifrågasattes i det inlägget men eftersom jag är en arbetande man som försökte läsa och besvara på arbetstid så råkade jag radera det istället för att publisera det.

Kära Anonym!

Om du med din överskottsenergi och ditt näst intill maniska behov av att ifrågasätta vad jag eller vi tycker och tänker och gör upprepar ditt senaste inlägg så lovar jag att jag ska förklara, eller i alla fall försöka, det du undrar över!

I övrigt anser jag att man kan låta min älskade Ann-Sofie få fortsätta skriva sin blogg i lugn och ro och inte låta den bli skådeplats för den smutsiga krigsföring du och dina gelikar ägnar er åt.

Det måste vara så, börjar jag tro, att man inte riktigt vågar stå för det man säger när man inte kan skriva under på detsamma.

Stå upp, höj er röst och tala stolt om vad ni tycker om det ni har belägg för så kan jag i alla fall respektera er för er åsikt även om jag inte tycker om innehållet!

Jag avslutar med ett citat ifrån Låten jag nämner i rubriken... Pink Floyd för er som undrar.

" So I open my door to my enemies and ask: could we wipe the slate clean, but they tell me to please go and fuck myself..... you know you just can´t win!"

Over and out!

Stefan Bodström

Hej igen alla glada!

I eftertankens kranka blekhet insåg jag, Stefan, att det faktum att jag kommenterade det tråkiga i att en massa människor ska komma i kläm för att någon är besviken på mig gör att även denna sidan nu används för ovan nämnda aktivitet. Jag ville få fram det olämpliga i att låta oskyldiga sitta emellan! Detta lästes och ett obegripligt svar skrevs av tidigare nämnda konspiratör/ konspiratörer. Kanske begriper ni andra läsare vad som menades med svaret utifrån vad jag skrev igår och då mottager jag gladeligen en förklaring för jag blir inte klok på det.

Sakteliga börjar mitt intresse för blogg vakna men tyvärr tror jag det beror på att jag vill få utlopp för alla känslor som bubblar upp när jag hela tiden, och jag menar verkligen HELA TIDEN, utsätts för påtryckningar och elaka kommentarer. Detta har nu pågått i TVÅ år kära läsare. Jag kan erkänna att jag tyvärr vid flertalet tillfällen fallit för frestelsen att besvara dessa ständiga meddelanden som kommit som en oändlig ström sms, e-mail, anonyma samtal till min kära sambo och nu slutligen via hennes blogg. ALLA dessa meddelanden är sparade skickade till polisen och andra myndigheter. Men eftersom all denna digitala terror utövas anonymt och under tiden som det pågår en skilsmässa vill inte polisen agera. De tar emot anmälan. Registrerar anmälan men gör inget annat.

Det jag inte kan förstå i allt detta är att man väljer att ge sig på Ann-Sofie verbalt och i text när det faktiskt är mig de/ den/ det har något otalt med.

Den första kommentaren jag reagerade på och valde att göra gårdagens inlägg om handlade om ett beslut JAG tagit som förälder till mitt barn. Vad mitt beslut gällande resan till Egypten har med Ann-Sofies givmildhet, i fråga om att ge bort dyra märkesväskor till vänner, att göra begriper inte jag!?

Jag är numera av den åsikten att den här typen av agerande beror på att man inte öppet kan stå för eller har belägg för sina åsikter. Den/ de personerna som är ansvariga för inlägget/inläggen väljer att släppa kommentarer om saker som är tagna ur sitt sammanhang. Jag diskuterar gärna allt dett... MED DEM DET BERÖR!

Återigen vill jag påpeka att de som så illvilligt läser och fäller ovidkommande och dumma kommentarer i detta fallet är en eller flera personer som har mina telefonnummer och min privata mailadress. De vet var jag bor och var jag arbetar. Med andra ord har den/ de personerna alla möjligheter i världen att få tag på mig om det är något i mina handlingar och beslut som stör dem och de vill prata med mig om saken.

Sluta förstöra den här trevliga och vackra bloggen!

Rötägg, luspudlar och gräsligt ömkliga ursäkter till människor vill jag kalla er som agerar på sådant vis!

Vakna ur er rödvinsskimrande, och med medikament förstärkt, dimmiga verklighet!

Låt Ann-Sofie vara ifred!

Ring mig istället eller ännu bättre, möt mig öga mot öga och ta diskussion!

Men se det vågar inte sådana finkelpimplande amöbor!

Nu vägrar jag att förorena den här fabulösa skildringen av Lilla Annas resa i sitt innersta!

Klart slut!

Långa Farbrorn Stefan.

Ps.

Jag ber, snälla någon förklara för mig vad ett "friskt-ande" inlägg är!?

Och snälla förklara vad som menas med det här:

"Jag trodde blogginnehavaren hade lagt korten på bordet och levde "öppet" men jag förstår nu att det dras likheter mellan att vara ärlig och öppen, tänk så fel det kan bli."

Med tanke på att både jag och Ann-sofie figurerar i bloggen med namn så begriper jag verkligen inte vare sig innebörden eller formuleringen!

S

Hej kära läsare!

Vill börja med att understryka att detta inlägget inte skrivs av sedvanlig eminent bloggare utan istället av en lång farbror som råkar bo på landet.

Det har vid flera tillfällen kommit till min kännedom att flertalet personer har extremt svårt att acceptera de vanligen förekommande inläggen på denna bloggen. Ofta lämnas sura kommentarer då A, vi kallar henne A idag dvs hon som äger just denna specifika blogg, nämner sitt liv med mig eller saker som har direkt med mig, långa farbrorn, att göra. Ibland handlar de sura kommentarerna om saker som faktiskt inte nämns alls i bloggen då A faktiskt undviker att skriva om vissa saker. Idag handlar den sura kommentaren om resan, den specifika resa vi bokat, som går till Egypten. Det är en, i min fattiga verklighet, vääääldigt dyr resa! En sån som jag drömt att göra större delen av mitt liv. Nu hör det till saken att jag, långa farbrorn, har två barn som också skulle följa med på resan. Av olika anledningar som den sura kommentatorn mycket väl känner till blev det i slutändan så att bara det ena barnet får följa med! Detta kommenteras med att det är sjukt. Jag skulle kunna gå in på detaljerna för varför bara det ena barnet får lov att göra resan men då skulle jag vara tvungen att lämna ut dem på ett sätt som skulle vara orättvist mot åtminstonne en av dem. De har inte valt att bli debatterade i offentligt forum. Jag anser att kommentarer på innehållet i bloggen ska göras offentliga även om de är kritiska men då kommentarerna faktiskt handlar om mig och mina beslut och inte om A, som faktisk är den som vanligen skriver här, bad jag om lov att få kommentera det hela själv.

Det finns några personer i min omgivning som är oerhört bittra. Anledningarna till detta varierar och vissa personer anser nog att jag i stor utsträckning bär ansvaret för detta. Jag förbehåller mig rätten att gästblogga fler gånger och går in på detaljerna kring detta då om det krävs.

Det jag vill säga nu är hur oooerhört lågt, till och med lägre än glocalnet, jag tycker det är att ge sig på personer i min (långa farbrorn) omgivning och dessutom använda sig av kommentarer som har med mina barn att göra för att komma åt mig!

Sluta med det genast! Det är illa att ge sig på oskyldiga människor för att komma åt någon annan.

Dessa människor slår sig gärna för bröstet och hävdar sin egen förträfflighet.

När vår präst från konfirmationen står och pekar i det blå och ingen vet om han visar vägen eller känner vilket håll vinden blåser på... så tror jag han känner vilket håll alla dessa bittra läsare ska vända sina kappor på denna gången. Tant kallade sig personen i fråga just denna gången. Till Tant vill jag säga att jag, långa farbrorn, Eller Stefan Bodström som jag faktiskt heter har två stycken telefoner. Den ena är min mobil och den andra går till mitt café där jag tillbringar större delen av mina dagar. Jag är med andra ord ganska lätt att få tag i. Prata med MIG om det som rör MIG! Kära A har inget med beslut kring mina barn att göra. Kommentarer kring det som rör mina barn bör således behandlas med MIG!

Jag tror inte någon normalt funtad vuxen människa tycker att det jag just poängterade är speciellt konstigt. Intriganta, lismande människor som vill utge sig för att vara väna och blida men gömmer sig bakom alias och kamrater som ringer och skriver deras fula budskap ger jag inte mycket för. Inte heller för budbärarna har jag längre någon respekt.

Freda A´s Blogg!

Låt henne skriva sitt innersta ifred!

Hon har inget med den vendetta som dragits igång att göra.

Låt bloggen vara fri från kommentarer ifrån bitterfittor, ursäkta uttrycket, som inte kan släppa det förgångna och gå vidare i livet!

Och låt de vänligt inställda läsarna som faktiskt ser fram emot alla fortsättningar i bloggen få den läsning de faktiskt återkommer för.

Lämna kommentarer om eventuellt sjukt beteende till dem som faktiskt har legitimation att ställa diagnos på just sjuka beteenden!

 Woe to you o earth and sea for the devil sends the beast with wrath because he/she knows the time is short....

Jag hälsar alla läsare och till de som helst slipper sådant här dravel säger jag förlåt, bugar djupt, för att jag och de som vill mig illa fläckat denna annars underbara blogg med sådan illvillig skit ni nu tvingats ta del av.

I övrigt önskar jag fortsatt trevlig läsning och många underbara dagar i era liv.

Adjö och tack för fisken!

Stefan a.k.a Långa Farbrorn På Landet

...på samma gång.

Minns förra sommaren då jag var tre veckor i Italien. Hittade en bild jag tog efter en lång dag i siena. Där är så vackert. Italien har en speciell plats i mitt hjärta. Människorna, maten, luften, naturen, pinjeträden, solrosfälten, olivlundarna, vinet...ALLT.

Dagen i siena bjöd på långa fika stunder på uteserveringarna, shopping, mer kaffe, lite glass, en aning vin, shopping och skönt umgänge med underbara italienska vänner. Jag gjorde fynd i världsklass där. Hittade en tokigt fin chanel väska på rea....4500 kr. Mannen tittade konstigt på mig och undrade varför när jag just hade spenderat ett antal tusenlappar på skor och annat. Men jag förklarade pedagogiskt att utan shopping saknar jag syre. Och väskan älskade jag ju. Att jag sen gav bort den till en kär vän efter två månader för att jag var trött på den hör inte till historien. Hon är ju fortfarande lycklig över sin väska. Jag lär henne än idag att INTE köpa kopior.....har man inte råd ska man inte köpa en kopia, hur "bra" den än är. En kopia är inte bra. Den är aldrig rätt.

Jag ska köpa nya glasögon men har ännu inte hittat de jag letar efter. Jag är trött på mina VERSACE och nu vill jag ha antingen CHANEL eller DIOR. Men jag vill ha just de där...de som sitter som gjutna på min nos.

Ja ja ja...i-lands problem må hända....men ändå.

Över och ut från den något bortskämda lilla slynan.

Nu är allt bokat och klart för min 30 års dag i egypten i mars.

Det blir ett fem stjärnigt hotell med spa precis på stranden. Vi valde ett all inclusiv hotell och det ska bli en skön vecka. Vi har bokat en dagstur till Kairo och det kommer simmas med delfiner. Förutom det blir det bad, bad, bad, goda drinkar, mysiga strand promenader, mys på rummet och annat bus. Födelsedagen kommer innehålla överaskningar har det utlovats. Och när kära mamma och pappa håller i det blir det alltid stora och spännande spektakel. Blir en spännande resa.

Dagens bild blir från en av alla pooler på hotellet.

La vita e bella

...sommaren som just har lämnat oss för den vackra hösten. Vår första sommar tillsammans.

Vi har haft mycket att göra, jobbat som iglar, pusslat med tider, busat med ungar, träffat vänner och gjort små resor, både ensamma och med andra. Tittade på roliga bilder från sommarens weekend på öland med mina barn och föräldrar och min älskade. Vi bodde i en mysig stuga och var på djurparken i två dagar. Där tittades det på apor och lejon, mumsades glass, åktes massor med karusell och togs en drös med bilder.

Så nu när vi hör hur vinden viner utanför fönstret och nästa varma stund blir till egypten dit vi åker för att fira min 30 års dag i mars så minns jag tillbaka med lite sommarbilder...

Håll till godo ni kära som har efterlyst bilder på familjen.