En vacker hemlighet som är ett veckert tecken på vår kärlek.

Frågan är när vi ska avslöja en del av den och vem av våra nära som ska få veta först. Men underbara Z är en av de som ska få veta först....det lovar jag.

Tänk....livet på en pinne är ganska skönt faktiskt.

Imorgon åker jag och barnen hem från vår minisemester. Vi har plockat X antal liter trattkantareller, promenerat i skogen, shoppat kläder, fixat med en del julklappar, busat, läst sagor, bakat och haft ett par sköna dagar.

Imorgon är det åter till verkligheten. Hem till älskade älsklingen, till huset och sköna kaminen, till våra söta vovvar och till våra vänner.

Vad gäller hemligheten, den är stor, vacker, mysig och alldeles, alldeles UNDERBAR.

Amor Vincit Omnia

...riktad till alla iglar och patrask. 

Jag är en lycklig kvinna. En kvinna som efter många år har mött den sanna kärleken. Mannen som fyller mig, mitt liv, mina ungar och mina vänners liv med kärlek. Tillsammans har vi något magiskt.

Vi har båda väntat på varandra i alla är känns det som. Kanske var eländet vi har gått igenom tidigare ett sätt för oss att våga gå vidare och våga möta den sanna kärleken. Den där det säger klick när man ser varandra.

Idag är jag en lite extra lycklig kvinna eftersom köket har fått upp massor av kakel på väggen och den rostfria fläkten likaså. Nu ska vi lasera luckorna. Och det innan tråkigt köket börjar bli ett fransk inspirerat kök. Härligt!!

Och allt detta har min underbara Stefan gjort de sista två dagarna.

I helgen fortsätter fixandet i vårt blivande sovrum. Huset börjar bli just så där lantligt charmgt som jag älskar.

Så, över till dagens rubrik.

Mitt eller snarare vårt liv verkar vara något som intresserar en hel massa människor. Folk som älskar oss läser här och följer med glädje det liv vi har och som de tycker att vi är värda efter all skit vi har haft på vars ett håll.

Och så finns det de som "Inte läser" men som ändå är väldigt insatta i vårt liv. De som kallas mig sjuk, de som säger att vi ljuger om det mesta och de som säger att de inte vill ha med oss att göra.

Det är spännande att de har ett så stort intresse av vårt liv och att de ens har tid med att följa vårt liv. Borde inte vuxna människor ha jobb att sköta...eller det kanske är så att de har misskött sina jobb bla för att snoka, då har man ju tid över.

Men snälla patetiska ni, jag betalar gärna en fritidsaktivitet åt er, vilken som. Så ni får ett lite mer betydelsefullt liv.

För eventuella bidrag ber jag om skriftlig ansökan och vill efteråt se kvitto, så att jag vet att det inte går till öl, ciggaretter eller annat onyttigt skräp som gör att både kropp och hjärnor saaaakta förtvinar och blir geggiga.

Nu ska jag bläddra i garderoben!

Vår fredag blev just så underbart kul som vi hoppats på.

Goda vänner, mat, massor med gin och tonic, Singstar i massor och utgång i malmö.

I Singstar vann lilla jag....stort. Vad gäller drinkarna gör Stefan underbara sådana och vi njöt alla av dem. Vi skrattade, flamsade och hade apkul.

Vi tog taxi till lund vid halv fem på morgonen. Somnade lyckliga och fnissandes i armarna på varandra.

Idag kommer lite tokiga blider som söta Z tog. I vilken ordning de togs kan jag inte riiiiiktigt svara på eftersom tiden inte riktigt existerade just den natten.

Idag har lillebrors rum tapetseras och vårt blivande sovrum kommit en bra bit på vägen. Skönt.

Så....njut nu lite av vår fredagskväll....

Kärleken övervinner alla och ALLA.

Till M, Stefans ex, som lämnade en kommentar i ett inlägg under där hon önskar att vi ska säga vem som ligger bakom hoten.

Svaret du får är, det gör vi när vi är helt säkra och just nu är INGEN utesluten, varken den ena eller den andra. Därav inget intresse att orda mer om det i bloggen. Har jag/vi information om det som vi tycker du bör veta kontaktar vi dig...och i så fall inte här. Mev både du och vi har gjort ganska klart att vi inte vill ha emd varandra att göra. Så varför du fortsätter kommentera och uppenbarligen läsa blogg är ett mysterium. Du gjorde ju din talan hörd i ett tidigare inlägg. Det enda..hette det då.

Nu ska vi iväg på fest hos underbara vännerna Z och A. Det blir gin och tonic som älskade stefan blandar så gott. Sen blir det utgång i malmö. Huset här hemma passas av stora sonen och hans kompisar. Vi sover borta och ska ha en underbar kväll och natt.

Kärleken är ljuvlig

Nu är det så där löjligt skönt. Huset är storstädat, tvätt tvättad och vikt och brasan i kaminen värmer och gör att stora rummet har blivit underbarare än innan.

Tror nog vi släcker alla lampor ikväll och älskar i skenet från brasan.

Tjohopp

Hej...

Stefan här igen!

Till m eller Monica. Vem Du än är har Du gått för långt!

Uppenbarligen är Du någon som finns i en omedelbar närhet till någon i min familj eller till mitt ex. som du faktiskt själv påstår. J

ag vet inte vem Du är...ÄN! Men då du tydligen övergått ifrån att ge dig på mig och mina beslut till att faktiskt ge dig på min sons flickvän vill jag påpeka några saker.

Att man bråkar med mig kan jag stå ut med ganska länge. I det avseende har jag en ooooerhört lång startsträcka innan jag reagerar. Nu när Du inte har stöd ifrån den Du ansåg Dig företräda ber Du mig om ursäkt för att sen skriva ett direkt hot mot min sons flickvän!?

Det gör att vi inser att Ditt intresse aldrig var att föra någon annans talan i orättvis sak utan snarare har Du ett egenintresse av att hålla liv i konflikter. Det du nu skrivit i kommentarer är publicerat. Jag lägger även upp det här:

"visst jag ska låta er vara, men sonens flickvän kan jag fortsätta att trakassera:)du nämnde inte hennes namn:) det var i uppsala hon bodde va? Hon kommer ångra att hon någonsin lärde känna er

av m den 9 oktober 2008 kl 17:28"

Den här kommentaren är, enligt polis som jag varit i kontakt med idag, ett hot om kriminell handling. Detta möjliggör anmälan om brott och därigenom spårning av ip-adress vilket i slutändan gör att vi kommer fram till vem Du är kära antagonist. Du har inte genom dina kommentarer gjort Dig själv eller någon annan en tjänst! Varför Du nu skulle ge dig på min sons flickvän är nog obegripligt för de flesta. Hon är inte släkt med mig genom blodsband men tillhör ju faktiskt familjen på så sätt att hon är just flickvän till min son!

De enda som är uteslutna ifrån misstankar om brott i detta skede är enligt polisen de som bevisligen var med mig vid tidpunkten för kommentaren. Ingen som tidigare skrivit kommentarer i denna bloggen som kan anses känna någon i min närhet är därmed utom misstanke. Det enda Du nu uppnått med detta är att sätta de Du säger dig företräda i en sits som jag inte tror någon av dem vill vara i d.v.s misstänkta i en kriminell handling. Du gör bäst i att träda fram med riktigt namn, be om ursäkt personligen och lova att genast upphöra med intrigerna så lovar jag att inte väcka åtal när vi upptäcker vem du är! Sanningen har en obehaglig tendens att hinna ikapp de flesta förr eller senare.

Jag har ingen aning om hur många det är som läser den här bloggen som faktiskt känner mig eller min före detta personligen. Tyvärr är det ju bevisligen så att den som skriver dessa kommentarer är någon som känner någon av oss och finns i någons omedelbara närhet. Tyvärr kan jag inte ens utesluta alla nuvarande och tidigare familjemedlemmar! Tre är uteslutna då de var med mig vid tillfället när det sista skrevs...

Jag lämnar nu detta här då polis tar över själva utredningsprocessen.

Här slutar mitt inlägg i dagens blogg.

Önskar alla en fortsatt trevlig dag.

Stefan Bodström

Idag har jag haft ett smsmaraton med "antigone"(funderar på att nämna henne vid namn) angående en skuld som jag, Stefan, en gång ådrog mig. Jag satt ungefär lika illa till ekonomiskt som jag gör nu, fast då såg jag ingen ljusning. Det gör jag nu. Med andra ord kommer jag så småning om att kunna betala dem som jag äro skyldig. Nu är det så att även om jag kan skönja en ljusning i mitt ekonomiska mörker så är det en bra bit kvar och därför är det himla svårt att ge någon ett exakt datum för när jag kan överföra just den summa det handlar om. Detta har jag nu förklarat i åtminstonne tio sms till ovan nämnda. Trots detta återkommer hon om och om och om och om och... ja, ni förstår!

Det tar banne mig inte slut!

"Antigone" anser sig ha en sparad msnkonversation där jag ska ha hotat min före detta och hotar att publisera den hos polis eller något liknande om jag inte fastställer ett datum för när jag sätter in pengarna jag blivit lånad. Jag OCH polisen vet redan vilken konversation det rör sig om och även om jag uttryckt mig olämpligt har jag och kommer jag aldrig att utgöra ett hot för den som är mor till mitt barn. Detta samtal som jag själv tagit upp med polisen för att jag i min frustration över aldrig sinande orsaker till bråk uttryckt mig oerhört dumt vid ytterligare ett tillfälle. Då jag insåg hur in i helvetes korkad jag varit ringde jag själv polisen och tog upp saken och förklarade VARFÖR jag sagt som jag gjort. De förklarade för mig att det var ju faktiskt som jag själv sa oerhört korkat men de hade viss förståelse och tyckte det var himla bra att jag ringt och att jag därefter sett till att hålla en rejäl distans till min dotters mor.

Förutom detta har då den här nya eller gamla konspiratören som numera kallar sig "Monica" dykt upp. Hon talar om orättvisor och sin rätt att lägga sig i och yttra detta. Förmodligen är det samma person som ringt och pratat med min sambo om hur olämpligt det är att hon lever med en gift man, dvs. mig. Alltid ifrån dolt nummer.

Monica har nu övergått i att sprida sitt budskap via sms och blogginlägg. Monica har mycket att säga verkar det som.

Monica är härmed delgiven att händelserna är polisanmälda och rubriceringen vid eventuellt åtal blir ofredande.

Monica bör med andra ord sluta lägga sig i saker hon inte känner till!

Jag är förälder till två tonåringar som jag skulle ge mitt liv för. De flesta tonårsföräldrar som känner lika dant vet också att trots det finns det saker och händelser som man måste ta itu med ändå. Även om det känns svårt.

Den ena av dem bor hos mig och den andra hos sin mamma. Den tonåring som bor hos sin mamma är just den tonåring som inte följer med till Egypten. Tyvärr, vill jag säga. Det finns minst flera stycken anledningar till detta beslut och till att saker och ting är som de är. De anledningarna är INTE något jag tänker diskutera eller försvara inför en anonym bråkmakare. Det är min rätt och det är banne mig min skyldighet att agera som förälder när jag tycker något är rätt eller fel och det har jag gjort. Anledningarna till dessa beslut har jag diskuterat med både dotter, dotterns mamma, dotterns bror, vänner till familjen och efter det har jag efter noggrant övervägande tagit mitt beslut. Detta är något jag känner är oerhört orättvist att en människa som förmodligen känner mig eller i alla fall är bekant med mig ifrågasätter anonymt via internet.

Pratade en stund med min dotter idag eftersom jag tyckte att hon kunde veta att någon för hennes talan på internet och fick reda på att hon inte vet något om vem som skulle göra så. Jag tror henne faktiskt!

Vem du än är så vill jag upplysa om att Alla de du tycker att du har rätt att ifråga sätta eller försvara är eniga om att du bör lägga av! Dvs. både den omtalade dottern och hennes mamma och vi i den andra halvan av dotterns familj dvs. dotterns pappa, pappans nya sambo OCH dotterns bror.

Jag har haft två riktigt bra samtal med min dotters mor denna veckan trots allt och båda samtalen har gällt Antigone respektive Monica och dotterns mor säger att hon är rasande över att någon för hennes talan och refererar till henne i dessa sakfrågor! Hon vill INTE bli citerad eller indragen i denna konflikten. Är detta tydligt nog eller uttrycker jag mig oklart?

Låt nog vara nog och återgå till vad Ni nu gjorde innan Er gråa vardag fick nytt ljus genom att hålla liv i en konflikt ni faktiskt inte har med att göra och som dessutom för första gången verkar nå något slags slutskede.

Känslomässiga parasiter är vad Ni är!

Fan också! Nu sprack det jag försökte göra i mitt förra inlägg! :o)

Hoppas jag inte tråkar ut övriga, välvilliga läsare

Fridens Liljor

Stefan

Hej och tjosan alla trevliga läsare!

Återigen är det så att någon i min kära före dettas bekantskapskrets retar sig på innehållet i den här bloggen! Nu ber jag alla ha överseende med språkbruket.

VARFÖR I HELVETE ÄR DET SÅ JÄDRA INTRESSANT ATT HÅLLA LIV I EN KONFLIKT SOM DE PRIMÄRT INBLANDADE BARA VILL FÅ SLUT PÅ!

Någon, som ni kan se under inlägg, som kallar sig Monica har nu kommenterat spydigt vilken fin familj vi är som inte låter min dotter och min sons flickvän följa med på resan vi ska göra till Egypten. Just nu undrar jag lite över om personen eller personerna i fråga är mest irriterade över det ovan nämnda faktum eller bara över att vi faktisk SKA åka till Egypten.

Resan i fråga var planerad låååååångt innan Ann-Sofie träffade mig. Därför var ju större delen av resesällskapet redan bestämt. Sen kom alltså jag in i bilden med två tonåringar i släptåg. Vi kom fram till att det skulle vara trevligt för mig OCH mina barn att följa med. Detta var ok med övriga resenärer som faktiskt tillhör den skaran som kan sägas vara Ann-Sofies närmsta släkt och familj. Vilka orsaker och händelser som lett fram till varför min dotter inte åker med på denna resan tänker jag inte gå in på närmre här av respekt för henne. Först och främst finns det ingen anledning att hänga ut henne offentligt på internet och för det andra är det ju faktiskt så att "Monica", "Anonym" och andra intrigerande dårfinkar faktiskt INTE HAR MED DET ATT GÖRA!

Vad gäller min sons flickvän... Hon tillhör familjen i den bemärkelsen att hon just är tillsammans med honom men hon är inte nära släkt med Ann-Sofie och hon är inte familj i den bemärkelsen att hon är ett av mina barn. Hon är alltid välkommen i mitt/vårt hem och i våra liv men just denna resan var just för närmsta familjen och till den skaran kan hon inte räknas. I alla fall inte i detta skedet.

Det är lätt att räkna ut att "Monica" är någon som står mitt ex.  nära eller min dotter nära eller nära någon i deras omgivning. Ni vet vilka ni är!

Jag tilltalar Er som kan inräknas i den skaran som Ni i efterföljande text.

Ni utger Er säkert för att vara rättvisa människor som aaaaalltid vill höra båda sidor av en sak innan Ni tar ställning eller dömer! Ni har säääääääkert ALLA fakta klara innan Ni uttalar Er i en fråga. Och, antar jag, Ni vet säkert preciiiiiiiiiiiis allt om mig och vem jag är som person och förälder, när jag tillåts vara en sådan!

Nej! Träskpaddor och Tibbetanska myrslokars avföda vill jag kalla Er som sitter och dömer, och uttalar Er om mig och min familj och om de beslut vi möjligen tar med bara en halvtaskig version, förmodligen uppsnappad efter ett par öl eller vinare, som bakgrundsfakta!

Innerligt tröttande och tjatigt är det att hela tiden förväntas tyst och stilla ta emot all skit som sprids och kastas åt mitt eller rättare sagt vårt håll.

Varför? Varför är det så svårt för Er kära luspudlar att låta denna tvååriga separation och förhoppningsvis nära bestående skilsmässa få gå igenom i stillhet utan att Ni likt tjurrusarna i Pamplona driver konflikten längre och håller liv i den?? Inväntar ni själva tjurfäktningen där torreadoren slutligen tar livet av tjuren?? Om Ni älskade medmänniskor, som förmodligen bara vill den ena parten i det här fiaskot väl, lät bli att hela tiden lägga Er i kanske det här hade varit över för länge sen.

Jag passar nu på att upplysa alla som läser detta att sedan det blev officiellt att Ann-Sofie och jag är ett par har både hon och jag plågats inte bara av e-mail och sms utan även av ständiga påringningar där "välmenande" personer antingen lägger på luren eller upplyser min bättre hälft om hur olämpligt det är att hon är tillsammans med mig eftersom mitt ex och jag tydligen ska vara ämnade för varandra. INGENTING kunde vara längre ifrån sanningen!!!!

Just detta faktum verkar faktisk för närvarande jag och mitt ex vara tämligen överens om! Därav skillsmässan.

Kan nu jag och min familj bestående av söner, döttrar och nuvarande livskamrat få vara ifred och få lite, lite lugn och ro ifrån "välmenande" och "allvetande" människor så kanske, kanske situationen i framtiden inte ser ut som den gör idag.

Så, kära "Monica", du som tror dig veta mer än du gör... Må du uppleva många intressanta tider och bli mycket äldre än dina barn så kanske även du lär dig att lyssna på båda sidor helt och fullt i en sakfråga innan du tar ställning och uttalar dig om något du inte har alla fakt rätt i!

Till Antigone vill jag ställa en fråga innan jag avslutar... Tycker du återigen, efter din förra e-mailade ursäkt, att det är bra att ta upp saker och ting oss emellan i detta forum? Varför läser du detta överhuvudtaget? Ursäkta det var två frågor. Dumt av mig! Du och din man har mitt telefonnummer och har alla möjligheter i världen att kontakta mig på så sätt. Gör det eller tig! Har du något att meddela mig så uppmanar jag Dig eller Er att göra det personligen, via telefon eller brevledes men låt för fan Ann-Sofie och hennes blogg vara utanför det! Sopprötter! Jag, kära Antigone, kanske skulle börja vädra din byk i detta forum med gällande din familj men nej, jag tänker fanimej inte sänka mig till den nivån av grälmakeri och intrigerande.

Jag tackar för övriga läsares goda tålamod och hoppas att ni inte har tappat lusten helt för att fortsätta läsa bloggen som annars mestadels bara är vacker och gör som en man som en gång var en god vän till mig och skriver att jag alltid velat avsluta en text med ordet slut.