Alla inlägg under augusti 2011

Av Fia - 29 augusti 2011 01:48

Så kom  dagen då vi skulle säga farväl en sista gång.

Älskade och fina mormor fick en vacker begravning och den blev precis som jag kan tänka mig att hon önskade sig.

Vi hade barnen med oss och någonstans gjorde det akten i kyrkan lite lättare även om sessans tårar fick mig att gråta ännu mer.

Någonstans var det en befriande känsla att jag fick se mormor när hon hade gått bort, bara minuterna efter. Att jag satt hela den dagen på hennes rum och sov, log åt alla minnen, grät, höll hennes händer och grät mot hennes bröst.

Att se min mamma sörja sin älskade mamma gör ont. Min lilla vackra mamma.

Efter begravningen tände vi ljus för dem vi älskar, levade och bortgångna. Det kunde inte avslutats vackrare.

Hela tiden fanns Stefan där vid min sida och höll om, kramade, stöttade, kramade barnen och den övriga familjen.

Livet är i svåra stunder lättare när jag har Stefan vid min sida.

Tack älskling.


     

Av Fia - 24 augusti 2011 14:35

....kan få en att bli tokig för mindre.

Plus, minus, hit eller dit.

Efter två missfall som vi sörjer tar vi allt med ro och vi är givetvis tacksamma över de fyra barn vi idag har.

Tanken på att förlora ett barn är hemsk och vi har tillsammans upplevt två missfall och Stefan i sin tur har varit i en relation i sitt tidigare liv där kvinnan gjorde en abort. Det är en svår känsla och i stunder undrar man över barnen som inte kom till jorden utan ist blev stjärnor på himlen.


Älskling, jag älskar dig härifrån till stjärnorna och tillbaka.


Av Fia - 16 augusti 2011 13:42

Det är märkligt med tid! Det känns som igår med det är mer än två veckor sedan min älskade mormor lämnade oss.

Sorgen är så tung och i stunder bedövar den mig helt. Jag är lyckligt lottad som har en så fin familj och underbara vänner som fångar upp mig när det känns som om  hjärtat ska gå i tusen bitar.

Begravningen närmar sig och det kommer kännas lite lättare med mina älskade barn och Stefan vid min sida.

Men mitt i min sorg kan jag le och känna djup tacksamhet för livet och vad det har gett mig och min familj.

Imorgon börjar prinsen förskoleklass och sessan börjar tvåan.

Vi är så stolta över dem båda. Våra friska, kloka, roliga och busiga ungar.

Vi har fantastiska vänner som ger oss så mycket bara genom att finnas. Vi delar så mycket med dem, vinkvällar, fester, krogbesök, resor, tråkigheter, tystnad, musik...allt som man delar med nära.

Det är en gåva att ha vänner som våra.

Om tre veckor börjar jag skolan igen. Termin tre på lärarutbildningen. Jag älskar det så och längtar tillbaka. Dessutom ska det införskaffas nytt gymkort i Malmö,

Stefan, min fina man är ju färdig svetsare och har fått ett löjligt bra jobb. Det är inte allas tråkigt att öppna en duktig svetsares lönekuvert och det är han värd!


Detta är ju livet. Sorg, smärta, kärlek, lycka...allt i en salig och fakstisk vacker blanding.

Det är alla de delarna i livet som gör att när man står där jag står i dag i livet så inser man att de tuffa tiderna var en del av vägen hit.

Utan motgångarna skulle vi inte vara här idag.


     

    

Av Fia - 1 augusti 2011 23:45

Så kom dagen jag bävat för. Mormor, min älskade mormor har somnat in stilla och fridfullt.

På något vis har jag lyckats ta mig igenom dagen, mycket tack vare Stefan som inte lämnat min sida.

Jag har suttit hos mormor ett par timmar i en stol intill sängen när hon var ombytt och hade somnat in. Det gav mig massor av ro och tid att minnas alla vackra minnen vi har tillsammans.

Hela dagen brann ett ljus på mormors plats i matsalen där hon brukade sitta och äta och där låg dessutom en vacker ros.

Inne på mormors rum brann det ett ljus på bordet intill henne och när jag för sista gången sa farväl och vände mig om berättade Stefan på vägen hem att ljuset slocknade.....hon var med hela tiden min kära mormor.

Tack fina mormor för alla fina år vi har fått tillsammans.

Dina 96 år har varit fyllda med fina minnen. Du lämnar ett stort tomrum efter dig och dina tre barn sörjer dig innerligt, precis som jag, ditt enda barnbarn gör. Min familj, Stefan som du tyckte så mycket om och barnen....vi saknar dig så allihopa.


  


   

Skapa flashcards