Det är med glädje och tillfredställelse som jag ser tillbaka på 2011.

Det viktigaste av allt har varit att få ha en frisk och lycklig familj runt mig. Utan familjen är livet färglöst och oerhört trist.

Vi har fått se sessan och prinsen utvecklas på ett fantastiskt vis.

I glädjen över de barn vi har idag har sorgen över ytterligare missfall fått oss att sörja de barn vi förlorat. Samtidigt stärker den sorgen på ett märkligt vis.

Stefan blev färdig med sin utbildning till internationell svetsare i juni och har sedan dess jobbat och trivs som fisken i vatten. Dels får han göra något han är oerhört duktig på och samtidigt tjäna oerhört bra. Det är inte alls en dum kombination. Speciellt inte efter att han det här året blev helt skuldfri.

Jag för min del börjar snart min fjärde termin på Lärarhögskolan och har hitttils (ta i trä) inte behövt tänka på att omtenta utan fått höga betyg hela vägen.

Och som en bonus har jag fått underbara vänner på vägen.

Jag valde hälsan detta året och köpte gymkort i malmö och mår löjligt bra. Träning minst tre gånger i veckan och bra kost får vilken människa som helst att mår bra.

Vi har upplevt stora saker som att Stefans dröm gick i uppfllelse i maj när vi såg The Wall i Globen. Vi har varit på fester som berikat oss med nya vänner, vi har njutit av vårt hem, vi har njutit av att ha tråkigt och sitta och lyssna på tystnaden på vår terass. Vi har njutit av värmen från vår brasa. Vi har helt enkelt varit lyckliga över den vardag vi lever.

Vi har varit lyckliga över att när något är fel så bråkar vi passionerat i tio minuter och efter det kramas vi alltid. Bråka är hälsosamt om man slipper vara rädd för att bli slagen.

Om jag skulle får göra om något då? Skulle jag det?

Nja, göra om är kanske fel ord, men jag skulle önskat att jag de sena tentapluggande kvällarna på Orkanen inte hade dåligt samvete över att jag inte såg barnen på ett par veckor. Samtidigt är jag tacksam över att deras pappa ställer upp och när de är hos mig, att Stefan är där, alltid.

Med van hand gosar han med dem, lagar mat med och till dem, busar, pussar godnatt och viskar i deras öra att "mamma kommer in och pussar på dig när hon kommer hem".

Det är en gåva att varje dag höra honom säga att han älskar dem som sina egna. Då kan man med gott samvete tentaplugga på Orkanen i Malmö....även om jag i vissa stunder skulle vilja dela på mig.

Nytt år, nya möjligheter.

Nyårslöften? Nej inte det här året heller. Jag gör som jag brukar, tar en dag i taget. Njuter av det jag har och är tacksam för det liv jag lever.

Det är inte svårt att vara fru till en smed vill jag påstå så jag fortsätter på samma bana.

Gott slut på er!