Gud vad jag är trött. Det går liksom inte att beskriva med ord hur trött jag är. Men samtidigt nöjd och lycklig. Ett steg närmare målet.

Är innerligt tacksam att det är långhelg just nu så att jag i lugn och ro hinner återhämta mig.

Den 15 maj blev den 25 april istället, allt har väl en mening tänker jag.

Jag sover mycket, blir hela tiden ompysslad av Stefan som buffar kuddar till mig, kramar mig, gör mat till mig, pratar med mig, sitter med mig i solen i trädgården och njuter de korta stunder jag orkar vara där ute.

Hundarna myser med mig hela tiden. Totte ligger antingen på mig eller tätt intill med nosen mot min hals. Penny sover intill mig och pussas så fort tillfälle ges. 

Jag vet inte vem som hoppade mest av lycka när jag kom hem i torsdags, hundarna eller barnen :)

Stefan stod där stark med sin öppna famn och fångade upp mig.

Fina föräldrarna hade fyllt på med mat och fixat lite här hemma, som alltid när de är nere hos oss. Och barnen hade haft mysiga dagar tillsammans med dem, som alltid.

Nu är det dags att sova, igen!

Todeloooo!

Plötsligt händer allt på en och samma gång. I sig inget ovanligt men just nu är det massor som är på väg att hända. Under den här processen har jag kommit fram till att jag inte vill att Stefan åker iväg  på resejobb.  Pengar är i sig jävligt kul men vi har så vi klarar oss och mer därtill. Därför är det just nu viktigare att vårt pågående projekt kan fortsätta i lugn och ro och att vi hinner landa i allt som händer nu. Då är det ganska skönt om han svetsar vidare på Emporia.

Den 15 maj ska vi på besök nummer två och jag lär stanna kvar över natten kan jag tänka mig. Oavsett så är det skönt att veta att han finns där hela vägen och väntar på mig. Samtidigt väntar jag på honom och hans del av "kakan" :0)

Sommaren lär innebära spännande saker och en del anpassning och att vänja sig vid det som komma skall. Plötsligt kommer familjen se annorlunda ut och alla måste få anpassa sig i lugn och ro. Nu om något är jag tackam över att jag inte behöver jobba över sommaren. Jag lär behöva mina dagar i hammocken, klippa mina rosor, dofta på min Lavendel, vara vid havet med familjen, mysa i Uppsala ett par veckor och om vi har tur klämma in en tur till släkten i Norrland. Sommarresan blir istället en vinterresa tillsammans med våra kära vänner A och U. Det ska bli fantastiskt att få visa dem Egypten, presentera dem för våra Egyptiska vänner, njuta på hotellet, snorkla och kanske till och med ta vars ett dykarsert.

De förstod att vi behöver vara hemma i sommar. Det är inte svårt att älska dem och det är inte svårt att förstå varför Stefan en gång valde A som stora sonens Gudfar.

Nu ska jag ta tag i min söndag. Den som jag hade tänkt tillbringa i trädgården med att bygga vidare på nya terassen. Nu nöjer jag mig med att vi igår klippte ner  en del av vår Syrén och Fläderblomsträdet. Det hann bli en tur till tippen också.

Så, idag låter jag ungarna spela Xbox med Stefan, plugga en smula och att laga rårakor med bacon. Det är en finfin söndag i Lilla Huset På Landet.

Dagens bild tog jag igår när lillprinsen och Stefan spelade fotboll med Totte i trädgården. Att se de här två tillsammans gör mig alltid så varm. De älskar varandra på ett sätt jag sällan har upplevt. Att varje kväll få höra när Stefan pussar honom godnatt och berättar att han älskar honom, då är jag tacksam över att våra vägar slutligen möttes. Efter år av bredvidgång.....Han i hyreslägenheterna på Ekgatan, på samma gård där jag hade många av mina skolkamrater när jag gick i den lilla skolan ett par småvägar bort,  jag i min insatslägenhet cykelvägen över. Våra hundar hälsade mer än en gång på varandra :0)

Våra gemensamma val och vårt möte på hans café efter att vi med våra familjer flyttat ut på landet, till samma lilla kommun.Vi lämnade båda något otroligt negativt bakom oss för att bli starka och självständiga.

Tillfälligheter? Ödet?

Idag är det inte så viktigt, idag vet vi att vi väntade på varandra ett helt liv.

Solsken i blick!

Dagens äventyr slutade så som jag önskade att det skulle göra.

Allting klaffade och när det slutliga beskedet kom satt vi där i det lilla rummet, hand i hand jag och min Stefan. Tårarna föll av lättnad och mannen som satt mitt emot oss log varmt och jag tackade honom, från djupet av mitt hjärta.

Jag förklarade att han hade gjort min dag. När allt är "klart" ska jag skicka det största blomsterbud  man kan tänka sig till honom. Hela tiden fanns Stefan vid min sida, utan honom  hade dagen varit outhärdlig.

Nu känns resten av resen enklare även om det kommer att vara tufft i stunder. Men allt är enkelt nu jämfört med väntan som har varit inför dagens möte.

Den 15 maj är nästa äventyr om det nu inte råkar bli tidigare. Men allt har sin tid och till den 15 maj kan vi stå ut annars. Kan vara skönt att landa i detta innan allt drar igång.

Nu ska fru Bodström se till att sova för att orka med morgondagens tidiga träning som följs av en löjligt lång dag i skolan.

Aldrig trodde väl jag att två dagar skulle kännas som en evighet. Det närmsta jag kan komma är när vi inväntade dagen då lillprinsen skulle födas med ett planerat kejsarsnitt. Då var dagarna innan olidliga och jag och hans pappa längtade och var otåliga på att få möta det lilla livet.

Idag är det ungefär samma sak men ändå inte, och samtidigt väldigt nära i känslan.

Det är en hel del som skiljer händelserna åt. Den största, förutom att det har gått nästan sju år emellan är att jag delar onsdagens möte, resultat och beslut med Stefan.

Tack gode gud att han har så innerligt vackra och stora händer som kan hålla om sin nervösa fru där och då. Eller är det jag som håller om?? Vi lär nog hålla båda två, både i varandra och stolarna vi sitter i. Förutom att längtan efter onsdagen är galet stor är jag också så in i helskotta nervös. Vad ska vi få höra? Vad kommer de att säga? Ser det bra ut? Är det bara att köra?

Jag har när jag tänker efter massor att göra fram till onsdag. Jag har exempelvis 400 sidor om genus i barnlitteratur att läsa och göra läsloggar om, jag har en lååååång dag i skolan imorgon och jag kan dessutom slappna av vad gäller examinationen jag har väntat på svar om. Den är nu klar och ytterligare 15 hp är klara. Så när sommarlovet kommer har jag rott iland 120 hp på Lärarutbildningen. Nu är målet ännu lite närmare. Tre terminer kvar och sen är jag lärare. Nu har ju jag och fina vännen kommit på att vi ska ta en termin till direkt efter och ta en Magister. Så, jag har helt enkelt att göra, ändå går det jääääkligt långsamt idag.

Men skam den som ger sig!

Över och ut!

På onsdag ska jag på ett möte som om allt går som jag och Stefan önskar kommer förändra mitt och vårt liv. Det är med spänd förväntan vi inväntar onsdag. Aldrig har det varit så långt till en onsdag. Tur för mig att jag har studier upp över öronen och ett och annat fixeri innan. För jag hade ju inte redan att göra..haha. Men förhoppningsvis går tiden lite snabbare.

Under tiden är jag tacksam över det som är här och nu, mitt i livet.

Mina fina vänner, mitt liv och min fina familj. Ni gör mig alla hel ända in i hjärteroten. Tack!!

Märklig känsla det här. Det är läskigt så det i stunder gör ont. Samtidigt är jag oerhört förväntansfull.

Men, men, men. Just nu har jag inte tid att vara så här fylld av allt detta. I alla fall inte på en och samma gång. Termin fyra närmar sig sitt slut och det är massor att läsa, skriva och plöja igenom. Det är fortfarande så jälvla roligt och jag älskar min utbildning och allt vad den ger mig. Men just nu är det mycket, jävligt mycket. Men snart är det sommarlov och i år ska jag göra samma sak som förra året. Det ska viftas på tårna i hammocken, badas i Knäbäck, busas med ungarna, grillas, ha trevliga grillkvällar med goa vännerna och allt vad sommaren nu har att erbjuda. Jag är så tacksam över att inte behöva sommarjobba och med gott samvete inte göra mer än just det jag själv vill.

Har jag nu tur eller hur man nu ser det så blir det till att klämma in det här projektet som jag är nervöst spänd inför, innan sommarlovet. Som om jag inte har att göra liksom. Men, det är ett för bra erbjdande att tacka nej till, oavsett hur mycket jag har att göra :0)

Nu väntar en stunds pluggande....igen.

Jag hinner dock bjuda på ett par bilder som jag tagit med nya kameran.