....jag tänker inte sluta skriva om vissa saker flicka lilla :0) Men du är söt ändå.

Men så är du ju också lik din far ;0)

....med fina och älskade vänner.

Lördagen tillbringade vi i trädgården och där njöt vi av solen och livet. På kvällen tog vi oss till Ölkaféet i malmö där vi mötte upp våra goda vänner. Det fanns många anledningar att fira lite extra men för min och kursaren E var det dags att fira högsta betyget på tentan. Vi är nöjda och lyckliga över vårt resultat och det skålade vi för mer än en gång vill jag minnas.

Det blev en sen natt och väl hemma stupade fru Bodström i säng omedelbums och vaknade någorlunda utvilad idag runt middag med min älskade tätt intill. Det går inte att börja en dag bättre och vilken lycka att varje morgon ser ut på det viset.

Vi tog en tur till Simrishamn där vi åt lite lunch och njöt av sol och hav och en och annan puss. Resten av dagen har vi njutit av vår goda gryta som vi tillagade tillsammans och lät puttra i ett par timmar. Det blev en bra film och nu när dagen närmar sig sitt slut är det snart dags att krypa ner. Imorgon är det skola som gäller och sen är det ledigt i en vecka. En vecka som ska ägnas åt att sova, trädgårdsmeditera, fira påsk med familjen, snöra på sig joggingskorna och att ha tid att pussas ännu lite mer än vanligt.

Dagens bilder får bli på vår vän kyckligen. Den sötaste man kan tänka sig som E hade gjort på sin praktik med unganra i hennes klass. Kyckligen fick följa med ut i lördags och han blev både rebus, överkörd, pussad på och presenterad för stora dotterns pojkvän, Stefans svärson som log glatt :0)

...på tentan känns finfint och betyget på den kursen är nu i hamn och det känns finfint med det högsta betyget. VG is the shit :0)

Det går väldigt bra just nu och det är underbart att veta att jag har valt rätt väg och att jag vet vad jag pysslar med och att jag är bra på det.

Livet rullar på och det är trots sorgen efter älskade Vivan skönt att leva här och nu. Tårarna kommer på natten, då håller älskade Stefan mig tätt intill. Vackra ord värmer mig, hans varma kropp värmer mig, ömt älskar han med mig och efteråt smeker han min varma panna och kysser mig godnatt. Det är balsam för själen.

Lillprinsen är hemma med feber. Men det går ingen som helst nöd på honom. Vid sin sida har han sina två favoriter, Stefan och kusin D. Mycket kelande och busande blir det. Imorgon ska jag och Stefan på möte på skolan tillsammans med barnens pappa och då är David hemma med prinsen...de bästa kompisarna man kan tänka sig.

Imorgon är det dags att inviga de nya joggingskorna. Mina nya fina rosa Adidas skor med massa finesser....och ja man kan springa med dem också. Det ska man fan när man ger 1500 för ett par joggingskor. Inget är som att snöra på sig skorna, sätta på favorit musiken i telefonen och njuta av naturen utanför dörren. Det är liksom så lätt att springa den där milen då. Och trots en smula grått väder idag så är den här för att stanna, underbara våren.

Bilderna idag, våren i småland är också vacker och där lär skorna få följa med och springa på grusvägen i skogen ner till sjön där kläderna kommer kastas på bryggan och jag själv kasta mig i den vackra sjön. Livet är för vackert för att kastas bort på tråkigheter.

....min fina tant Vivan.

Idag kom samtalet jag oroat mig för. Min fina Gudmor, Vivans dotter ringde och lämnade beskedet. Att där och då få gråta tillsammans med henne, kvinnan jag älskar så innerligt hjälpte mig massvis. Att jag dessutom hade mina fina ungar som tog hand om mig gjorde det inte sämre. Och varma kramar av Stefan och Kusin D. Jag har ett fint stöd och det är jag så tacksam för. Men oavsett allt stöd i världen så dog en bit av mitt hjärta idag. När Vivans man dog för sex år sedan trodde jag att jag själv skulle dö av sorg. Man klarar uppenbart mer än man tror.

Nu är de båda borta. Mina älskade vänner, och jag deras "Lillan" vet inte hur man orkar kämpa sig igenom en sådan här sorg.

När man är 95 år är det så klart dags på något vis att gå vidare, men det gör det inte lättare för oss som är kvar här på jorden.

På ett ögonblick spelades hela min barndom upp. Alla sommardagar i deras sommartorp i Småland när jag drack Vivans hemgjorda saft och åt de gudomliga kringlorna som bara hon kunde göra. Alla jular, alla fina presenter och alla midsommrar. Livet passerade revy på ett ögonblick och nu när barnen är nattade och jag har samlat mig lite är jag tacksam över att hon fick somna in fint inatt med sina barn vid sin sida. Och jag tänker att hon är hos sin älskade make nu och stjärnhimlen har fått ytterligare en stark stjärna som lyser på oss.

Idag, mitt i sorgen är jag extra tacksam över mitt liv och min familj.

Dagen tillbringades i trädgården tillsammans med ungarna och älskade kusin D. En vacker dag som denna är det lite lättare att få ett besked som detta. Och kanske var det meningen att jag skulle visa Stefan och barnen deras sommartorp i Småland innan vi åkte hem igår, samma dag som hon valde att gå vidare. Livet är en vacker gåta.

Och när jag läser Stefans blogg idag om tankarna på en ny familjemedlem i vår familj så vet jag ju att när en stjärna slocknar tänds en ny. Det är en trygghet.

Älskade Vivan...vi ses igen och tack för alla fantastiska år!

Du är alltid älskad!

Lillan.

....på tiden då jag var en flicka så är jag idag så lycklig och tacksam att jag blev den jag är idag och att trots hur hemskt livet var i stunder så kan jag idag vara tacksam att jag fick uppleva sorgen, smärtan och längtan bort ifrån detta livet.

Det var vardag att skära sönder armarna, ha en dödslängtan och en stor svart klump i mitt hjärta. Något andra sjuka individer hade planterat in där.

Då trodde jag att det livet jag har idag bara var en dröm och inget jag någonsin skulle få uppleva. Idag vet jag, alla kan om de vill. Och som vuxen är det min skyldighet att kämpa för de idag trasiga själar som är där jag var, flickor som pojkar.

Att brottas med minnen från övergreppen kommer jag alltid att få göra. Men idag kan jag hantera dem och jag har förlåtit. Ingen mår bra av att hata. Även om det i stunder säkert skulle vara enklare.  Hat föder hat och ett hatfullt inre är det samma som att göra sin själ svart och sakta dör man själv.

Att brottas med min sexuella läggning var på sätt och vis också tufft även om mina föräldrar aldrig vände mig ryggen. Jag tänker på alla de som har haft föräldrar som har gjort just det. Vilket ärr sätter inte det i reltationen till sina föräldrar?

Ärren på armarna är borta tack vare laser och det är jag idag glad över även om jag aldrig skämdes. Det var då och nu är nu. Men det var aldrig vackert, så enkelt var det.

Jag insåg när jag tittade på Pinks video att det kunda ha handlat om mig. Och den är bra, löjligt bra! Och jag fortsätter min kamp för de svaga. Som blivade lärare känner jag att mina erfarenheter är en fördel i mitt arbete. Jag kan aldrig vara fördomsfull och jag vet hur det är, där på andra sidan.

Idag är jag en hel kvinna och en stolt sådan. Jag är stolt över vägen jag har vandrat och att jag har rest mig. Jag är stolt över att jag är en mamma som gör så gott jag kan och aldrig ger upp för mina barn, någonsin.

Jag är stolt över att jag vågade ta emot Stefans villkorslösa kärlek och jag är stolt över min väg mot läraryrket. Något jag vet att jag är bra på.

Åh vad vi är lyckliga som är en del av en fantastisk familj. Och den blir större och större. Min älskade syster och min fina bror fick ju tvillingar för en månad sedan och nu äntligen har vi gosat med dem. Eftermiddagen och kvällen har tillbringats i Lund. Det har pratats, burits på bebisar, jollrats och gosats. Jag är en lycklig tant-Fia. Och jag är så lycklig över att Z och A har fått två välskapta pojkar.

I sommar kommer lillebror E´s första barn. När han var med i Postkodmiljonären förra helgen var han stolt som en tupp när programledaren nämnde det kommande barnet. Ugefär så som vi andra känner.

Jag har två fina och fantastiska bröder♥

...är en del av det som avverkats den senaste veckan.

Jag firade min tjugotolfte födelsedag på Ölkaféet i Malmö tillsammans med fina vänner och min älskade Stefan. Alldeles för många år sedan jag var där, ett av de ställe jag var på ett par gånger varje vecka dels för att luncha men även för att ta ett glas vin eller två. Nu är jag tillbaka på banan och kära vännen och kursaren E som flyttat ner från Uppsala trivs också finfint där och vi träffade en del vänner och vi gick sist om jag inte minns fel. Tack älsklingarna för en fin kväll! Och tack Stefan för goda våfflorna du gjorde till mig och barnen. Mysigt att fylla år på våffeldagen må jag säga. Och dessutom unnande jag mig ett uppehåll i mitt soppdickande efter 80 dagar. Nu är jag dock på det igen, april ut och sen är det bra.

Dagen efter födelsedagen var jag glad över att barnens pappa tog barnen på min födelsedag och över natten så vi fick vakna i lugn och ro. Plötsligt kommer Stefan på att Tropikariet i Helsingborg är finfint och där får man vara inne hos söta Lemurerna. Sagt och gjort. Vi packade in ungarna i bilen och körde via Svalöv och tittade på Stefans gamla hemtrakter. Allt till minne av hans pappa som skulle fyllt år just den dagen.

Väl i HBG blev det middag, fina, roliga, läskiga och kluriga djur och slutligen fika och lite leksakshandlande i lilla butiken.

Söndagen ägnades åt trädgårdsmys i solen och lite tentapluggande till och från inför salstentan som var på måndagen och som känns bra hittils. Men i väntan på svaret är det givetvis lite pirrigt. Men är den okej har jag hittils rott iland 45 hp och när terminen är slut är 60 hp klara. En bit kvar till 220 poäng...men det är en spännande resa och underbart kul. Dagens bilder, ett litet axplock.

Ja, jag vill påstå att jag hade rätt när jag sa att våren är här. Sen att det råkade komma en smula snö typ dagen efter mitt uttalande låter jag bli att nämna närmare än så här. Men nu är den här i alla fall.

Trädgården är så vacker med alla snödroppar, snöklockor och vintergäck.

Den här veckan är det tänkt att jag ska sitta med böckerna inför tentan på måndag och jag försöker verkligen. Men dels är jag ganska säker på det hela och dels är det svårt att inte vara ute i det vackra vädret. Men när jag lägger ifrån mig böckerna tar jag mig ut i vår trädgård med grensaxen och klipper till häcken på insidan och sekatören får agera finlirare.

I helgen tog vi oss till Malmö och hämtade lite möbler hos min älskade och fina gudmor. En hel del bord blev det men framförallt ett vackert ekskåp som jag genast penslade på lite vit lasyr på när vi kom hem. Fick dessutom med mig en söt matservis från Rörstrand och lite annat fint smått och gott.

Väl på väg hem och när vi sa hejdå till min älskade Gudmor uppenbarade sig två arma själar som där och då visade hur svaga de faktiskt är. Hade de nu varit så starka som de säger sig ha blivit hade de klarat av att gå förbi, hälsa och hålla huvudet högt. Tragiskt men också skönt att någon annan såg hur misslyckade de var just där och då. Förhoppningsvis vaknar de och drar bort filten ur örat.

Nu ska fru Bodström försöka sova en smula och när älskade maken kommer hem om ett par timmar ska hon klia honom på ryggen i vanlig ordning, pussa honom godnatt över hela kroppen och sen somna så där tryggt som hon bara gör intill honom.