Det är något speciellt med våren, speciellt när man har trädgård.

Jag är uppvuxen i ett stort vackert hus i Malmö med en fantastisk trädgård. Huset var byggt i början på 1900-talet och hade högt i tak, stukaturer, många rum och möjligheterna var oändliga.

Jag minns fortfaranade alla fruktträd, bär, trädgårdslandet, klätterträdet, gungan som hängde i den stora trädet.

Jag minns att det var underbart att plocka sitt eget äpple innan jag gick till skolan.

Idag bor jag i lilla huset på landet. Ett hus Stefan köpte när han hade separerat. Ett ruckel utan dess like. Det fanns ingen charm i huset, det var sunkigt och faktiskt både äckligt och fult. Idag är det ett vackert hem med fler rum, renoverat överallt och framförallt, det är ett hus fullt av liv och kärlek.

Tillsammans har vi byggt, målat, kaklat och allt det där som hör till. Tillsammans har vi svurit över saker som inte hela tiden har gått som vi  från början tänkt oss men tillsammans redde vi ut det.

Stefan är en jäkla händig karl som i början var lite rädd för att just renovera. Han var rädd att jag skulle skälla på honom, gapa och skrika. Någon hade en gång kört näven i en vägg han hade gipsat för att det inte föll någon i smaken. Jag minns så väl när han kaklade i köket och stora sonen kom hem och log sitt stora leende. Plötsligt frågar han om väggen hade fått vara hel eller om jag hade slagit näven i den. Han verkade glad över att jag inte är så mycket för att slå sönder saker. Fanns kanske en trygghet i det med tänker jag.

Trädgården, som en gång snarare var en soptipp än just en trädgård är idag en grönskande oas. Det återstår en del pyssel. Trädäcket ska flyttas, det ska sås lite gräs, fler röda rosor ska planteras och ytterliga lavendel ska ner i jorden. Dessutom ska det byggas ett trädäck till poolen, säger herr Bodström. Han tycker att barnen ska ha en fin pool och en litet soldäck. Dessutom har han lovat dem en liten koja i ett hörn :0)

Men det är ju just det som är det fina med trädgårdar. Den ska pysslas i men framförallt så ska man njuta i och av den. Inget är som att sova middag i hammocken eller för den delen sitta i den en varm sommarkväll och dricka vin.

Idag ska jag unna mig just en trädgårdsdag. Tentan är inlämnad och jag andas ut. Så om jag nu orkar så tänker jag måla ljugarbänken på framsidan och eventuellt ta mig an utemöblerna. Men man ska icke förta sig, man ska njuta när man lullar runt där i sina blommiga gummistövlar och njuter av här och nu.

Just här och nu mår jag jävligt bra.

Lovely day!!

Utanför vårt sovrumsfönster sjunger fåglarna och man kan liksom höra att den är på väg, våren.

Maken har åkt till sitt jobb och jag latar mig med min laptop i sängen.

Det finns en del saker som jag borde göra men jag låter bli att stressa, det är ju fredag. Men man kan göra oerhört mycket i sin säng.

Jag har hunnit att läsa igenom livförsäkringsblanketten. Smart val av kära maken att ordna en sådan med tanke på det jobb han har. Nu är den betald och klar.

Dessutom har jag varit flitig och ordnat med sparkontot.

Vuxenpoäng vill jag påstå. Samtidigt tillhör jag skaran som anser att man bör ha en buffert. Varje månad lägger vi undan ett par tusen. Jag anser att om man ska köpa något gör man det kontant och inte på avbetalning. Det enda vi har lån på är vårt hus och vår bil. Allt annat är betalt kontant. Vore galet att handla för pengar man inte har tänker jag.

Nu när Stefan dessutom inte längre har några skulder är det ännu lättare att stoppa undan pengar. Ett helt år har gått sedan sista skulden betades av.

Nu har vi dessutom sparkonto till barnen inför deras framtid. En del i fonder.

Ungarna har en jäkla massa pengar såg jag när det kommer papper från banken. Deras pappa och jag öppnade sparkonto till dem när de föddes och varje månad sätter vi in en slant. Det visade sig ha blivit en jäkla massa pengar. Och när nu vi, jag och Stefan också sparar till dem känns det som att de när de är 18 år har en fin buffert att andända, till vad de nu vill använda den till.

Förutom ekonomipryttlar har jag planerat kommande veckas mat. Buslopporna kommer idag och för att underlätta ser vi alltid till att ha en veckolista. Tid är dyrbar när älsklingsbarnen är här. Då är det mysigare att busa, ha tid till träningen och annat trevligt ist för att fundera på vad man ska äta och om man har sakerna hemma.

Nu däremot ska jag sova en smula innan jag tar morgonpromenaden med hundarna och tar tag i tvätten.

Över och ut!

Livet rullar på, emellanåt i en rasande fart.

Samtidigt är det inte svårt att vara här och nu. Till viss del har jag mina, varje vecka återkommande Minfulnesspass att tacka för det.

Skolan är intensiv men så in i helskotta kul och betygen är finfina. Det är jag värd tycker jag. Med tanke på att jag lägger ner min själ i mina studier.

Barnen växer och utvecklas varje dag. Varannan vecka är de hos oss, så som det har varit hela tiden. Den veckan får de vår fulla uppmärksamhet. Det är träning, matlådor, läxor, godnattsagor, bus och kärlek.

Stefan har bytat jobb, till ett ännu bättre som i sin tur gav rejäl löneökning och spännande utmaningar. Dessutom har han nu lagt licens och plötsligt är han tillfrågad om att åka iväg på resejobb. Han kommer då vara bort många veckor i stöten, hemma ett par dagar och sen iväg igen. Samtidigt har vi pratat om det och kommit fram till en tid, ett år kan det fungera. Med tanke på att lönen ut ligger på mellan 50000 till 75000 i månaden så känns det urbota dumt att tacka nej :0). Det här är han värd, min älskade make.

Samtidigt lägger vi planerna på att utöka familjen på is ett litet tag. Missfallen vi har gått igenom har gjort att vi inte har någon brådska. De hemska missfall vi har fått gå igenom har gjort oss ödmjuka inför ett eventuellt barn.

Man skulle helt enkelt kunna säga att vi i verkligen lever "svensson liv". Det är ica kort, semesterplanerande, storhandling varje vecka, jobb, studier, träning,  helgturer till havet, trädgårdspyssel, fika och öl med vännerna, besök i Stockholm hos familjen, konserter, kärlek, sex, gräl, gråt och skratt.

Det är ett vackert liv vi har och varje dag är vi tacksamma över just vårt liv och var vi har kommit. Dessutom vet vi att det är helt och hållet vår egen förtjänst. Det här har vi gjort jävligt bra :0)

Det är med glädje och tillfredställelse som jag ser tillbaka på 2011.

Det viktigaste av allt har varit att få ha en frisk och lycklig familj runt mig. Utan familjen är livet färglöst och oerhört trist.

Vi har fått se sessan och prinsen utvecklas på ett fantastiskt vis.

I glädjen över de barn vi har idag har sorgen över ytterligare missfall fått oss att sörja de barn vi förlorat. Samtidigt stärker den sorgen på ett märkligt vis.

Stefan blev färdig med sin utbildning till internationell svetsare i juni och har sedan dess jobbat och trivs som fisken i vatten. Dels får han göra något han är oerhört duktig på och samtidigt tjäna oerhört bra. Det är inte alls en dum kombination. Speciellt inte efter att han det här året blev helt skuldfri.

Jag för min del börjar snart min fjärde termin på Lärarhögskolan och har hitttils (ta i trä) inte behövt tänka på att omtenta utan fått höga betyg hela vägen.

Och som en bonus har jag fått underbara vänner på vägen.

Jag valde hälsan detta året och köpte gymkort i malmö och mår löjligt bra. Träning minst tre gånger i veckan och bra kost får vilken människa som helst att mår bra.

Vi har upplevt stora saker som att Stefans dröm gick i uppfllelse i maj när vi såg The Wall i Globen. Vi har varit på fester som berikat oss med nya vänner, vi har njutit av vårt hem, vi har njutit av att ha tråkigt och sitta och lyssna på tystnaden på vår terass. Vi har njutit av värmen från vår brasa. Vi har helt enkelt varit lyckliga över den vardag vi lever.

Vi har varit lyckliga över att när något är fel så bråkar vi passionerat i tio minuter och efter det kramas vi alltid. Bråka är hälsosamt om man slipper vara rädd för att bli slagen.

Om jag skulle får göra om något då? Skulle jag det?

Nja, göra om är kanske fel ord, men jag skulle önskat att jag de sena tentapluggande kvällarna på Orkanen inte hade dåligt samvete över att jag inte såg barnen på ett par veckor. Samtidigt är jag tacksam över att deras pappa ställer upp och när de är hos mig, att Stefan är där, alltid.

Med van hand gosar han med dem, lagar mat med och till dem, busar, pussar godnatt och viskar i deras öra att "mamma kommer in och pussar på dig när hon kommer hem".

Det är en gåva att varje dag höra honom säga att han älskar dem som sina egna. Då kan man med gott samvete tentaplugga på Orkanen i Malmö....även om jag i vissa stunder skulle vilja dela på mig.

Nytt år, nya möjligheter.

Nyårslöften? Nej inte det här året heller. Jag gör som jag brukar, tar en dag i taget. Njuter av det jag har och är tacksam för det liv jag lever.

Det är inte svårt att vara fru till en smed vill jag påstå så jag fortsätter på samma bana.

Gott slut på er!

Tack fina, vackra och kloka Stefan för två fantastiska år som din fru.

För ganska exakt fyra år sedan möttes vi för första gången och det klassiska "klicket" infann sig. Det gick inte att värja sig för kärleken som förde oss samman.

Nu är jag din fru och är så tacksam över att få kalla mig för just din fru.

Älskar dig, alltid.

Din Fia.

Så kom helgen äntligen. Jag måste medge att den är oerhört välbehövlig.

I lilla huset på landet är donandet inför advent och den kommande julen i full gång. 

För två år sedan gifte vi oss dagen innan första advent. Ett vackert bröllop med en fantastiskt smyckad kyrka. Ljus, granar och röda band. I två år har jag varit fru Bodström, och vilken lycka det har varit. Jag är stolt och tacksam över att få dela mitt liv med Stefan och få kalla mig hans fru.

Ikväll tar vi oss till malmö och Victoriateatern för att lyssna på Dag Vag och njuta av en fin picknick tillsammans med fina vännerna E och G. Spenatbröden är bakade, Dufvenkrooks glögg framtagen för att värmas och hällas på termos. Den vita kladdkakan är på gång. Vin, ost och annat smått köps på vägen in. Imorgon väntar en dags shopping. Har hittat fina sittpuffar på Indiska som jag vill ha vid vår dagbädd. Och på söndag är det julmarknad på slottet i malmö.

En helg helt i min smak. Kanske kan det vara så att herr Bodstöm hinner baka en sats av sina underbara klenäter...hoppas, hoppas, hoppas!

Har vi nu tur hinns det med en tur till Moriskan ikväll också....och kanske en sund på ölis.

Men nu är det jag, kaminen, bakningen och pysslandet som står på schemat.

Tack ska jag ha för att jag är där jag är idag. Tack ska alla fina vänner och fina familjen ha. Utan er är jag fattig.

Idag firar vi våra pappor. Här hemma har vi firat älskade Stefan.

En underbar, vacker, klok och fantastisk pappa. Pappa till stora dottern och stora sonen och bonuspappa till sessan och prinsen. Ett barn kan inte ha en klokare pappa än just Stefan.

Vi älskar dig allihopa!

...helt i min smak.

Sovmorgon med mysiga ungar som kom in och gosade hos oss på morgonen. Kan en lördag börja bättre? Absolut inte vill jag påstå.

Sessan är iväg med sin pappa på en utfykt idag och prinsen lullar runt här hemma med oss och sin godispåse i handen.

Stefan sätter ihop stora sonens gamla lyftkran som nu bor på prinsens rum och jag sorterade de sista av stora dotterns gamla böcker och satte i barnens bokhyllor. Återvinning är finfint.

Känns bättre än att kasta direkt på något vis. Nu kommer det sista av de stora barnens saker till använding och när busarna har växt ifrån det får det gå antingen till tippen eller till bättre behövande tänker vi.

Vi tog tag i det sista i trädgården idag och nu är även trädgården höststädad.

Garaget är tömt på skräp och snart börjar projekt ateljé. Stora sonens saker ligger i lådor i källaren, sorterat. Stora dottern ville inte ha sina saker så de åkte vidare nu.

Samla på hög är inget familjen Bodström är förtjusta i. Till och med småfisarna rensade ut sådant de inte ville  ha mer. Så nästa projekt är att måla om barnens rum...bara för att deras mamma är i målartagen och på samma gång låta dem byta rum. Nya möbler ska införskaffas och lite annat småfix som lampor och gardiner till deras nya rum.

Jag borde plugga till hemtentan som ska lämnas in kl 23.59 på onsdag. Men jag är som vanligt avslappnad och det brukar gå jäkligt finfint ändå.

Därför unnar jag mig en skön lördag med familjen och njuter av kaminen och alla levade ljus.

Tack ska jag ha!