.....pengar av min älskade mormor.

Igår fick jag beskedet, sent på kvällen att det finns en summa pengar till mig från mormor.

Det känns helt tokigt och galet. Varför? Jag vet att jag var det enda barnbarnet och vi älskade varandra villkorslöst jag och mormor. Men nu när hon är borta försöker jag lära mig att leva utan henne.

Pengar, ett nödvändigt ont i vår värld och något som jag absolut inte lider av att ha. Men pengar från mormor, jag vill samtidigt inte ha dem. De gör henne inte mer levande och jag skulle tacka nej till varenda krona om jag fick byta dem mot en minut till med henne, bara hon och jag. Jag vet att jag skulle hinna säga mycket då och få se hennes vackra och varma ögon, känna hennes lena hud, de vackra händerna.....min mormor, min förebild.

Mina barn ska ha en del precis som Stefan sen tänker jag att jag gör något mormor hade önskat, jag skänker dem till välgörenhet. Jag har så jag klarar mig och en del till, vad fan ska jag med en hög pengar till?? Kanske ändrar jag mig, säkert inte. Idag känns det tungt.

För att skingra tankarna en smula sätter vi oss i bilen och shoppar i malmö och fikar en smula. Veckan som kommer innehåller i stort sett bara träning och plugg inför tentan om två veckor och redovisningen på fredag. Kul, men jävligt intensivt.

...gick till sängs och insåg att hon i någons ögon inte var värd någonting.

Sorgligt att en trasig själ är så trasig att denna inte ens klarar av att prata med en flicka på åtta år  i telefon. Men samtidigt säger det en hel del om hela situationen och jag förstår Stefans ställningstagande om än mer än tidigare.

Nu rensar vi ut det sista och njuter av de fina vi har och det som komma skall.

Stackars flicka, i dubbel bemärkelse.

...kan inte stoppa mig från en mysig kväll med min älskade Stefan, finaste vännen E och henns kärlek. Idag blir det massor av nya bekantskaper och det ska bli så innerligt mysigt.

Det är lätt att konstatera att den bästa kuren mot snuva är kärlek, älskade vänner och varmt te.

Efter en vecka med redovisningar, föreläsningar, förberedande av redovisningar i HBT-frågor, busig barn, snuva och sena nätter är detta just vad jag behöver.

Nu, hopp i duschen och sen vidare mot Malmö och Möllan.

Den kom när jag minst anade det och slog mig med en sådan enorm kraft så att jag inte reste mig på flera dagar.

De dagarna var fyllda av smärta, sorg, tillbakablickar och total förvirring.Jag blev bokstavligt liggande kvar där jag låg och under de här dagarna fanns Stefan där hela tiden. Bäddade om mig, klappade på mig, försökte ge mig något att äta, önskade att jag skulle gå upp ur sängen och torkade mina tårar som aldrig verkade ta slut.

Kropp och själ var utmattade och tröstlösa och jag hade ingen ork eller vetskap om hur jag skulle hantera livet som plötsligt hade hunnit ifatt mig. Samtidigt mitt i sorgen och  förvirringen var jag lycklig, det visste jag. Men det var svårt att ta fram det just där och då.

På kort tid hade två av de viktigaste personerna i mitt liv lämnat det här livet för att bli de vackraste stjärnorna på vår himmel. Mina två stöttepelare och förebilder var borta och med så kort mellanrum. När mormor dog blev det startskottet för min käftsmäll som också, idag kan kallas mitt uppvaknande som jag nu är tacksam över. Men där och då var det bland det värsta jag varit med om. Att inte ha ork att själv gå till toa, att inte orka äta, att inte orka sova, att inte orka sluta gråta och att inte orka vara där och då.

Hur det hade gått utan Stefan vid min sida vill jag inte tänka på. Tillsammans med mina fina vänner var han där hela vägen.

Där och då hann jag gå igenom hela mitt liv om och om igen. Vägen hit har inte alltid varit enkel och i stunder smärtsam. Samtidigt kan jag idag känna djup tacksamhet över det, att jag vet att livet inte är en rak väg att vandra.

Jag tillhör skaran som har växt upp i ett tryggt hem med föräldrar som har ställt upp hela tiden, det var aldrig problem med pengar. Vi var alltid på semesterar på sommarlovet och sportlovet. Vi bodde i ett av Malmös fina villakvarter, hade många vänner och levde ett liv som många avundades oss. Jag fick tidigt lära mig att aldrig ta någonting för givet och lärde mig tidigt att det fanns de som inte hade det så bra som vi hade och därför var det en viktig del i livet att kämpa mot orättvisor i livet, skänka pengar till projekt som arbetade mot fattigdom.

Skolan var aldrig ett problem och jag tyckte det var både kul och enkelt och behövde aldrig lägga en massa tid på läxor för att få höga betyg. Ungdomen var väl som för många andra, förvirrande, prövande, underbar och en tid jag aldrig vill ha ogjord.

Efter en del års festade, nattliv på malmös nattklubbar, resor med vänner utomlands och annat spännande mötte jag barnens pappa som jag var gift med i åtta år. Ett  äktenskap som var fint på många sätt och vis men samtidigt förstörande, för oss båda, på olika vis. Idag har vi gått vidare och förlåtit det som var. Det är man skyldig de barn man har tillsammans. Vad växer de upp till annars? Bittra och rotlösa? Idag är vi ett team som jobbar med och för barnen och vi har fått fördelen att dela detta med min Stefan som älskar barnen som sina egna och är där på träningar, skjutsar till vänner, aktiviteter, går på föräldramöte, utvecklingssamtal och älskar dem villkorslöst.

Stefan, min älskade make. Mannen som visade mig hur vackert livet faktiskt är. Hur passionerat och romantiskt en relation kan vara. Hur vackert det är med respekt och lyckoruset.

Idag, snart fyra år sedan vårt första möte är vi lika förälskade och har ett äktenskap byggt på tillit, kärlek, lek, bus, bråk som vi alltid reder ut sansat utan att bli destruktiva. Det är nytt för oss båda. Stefan slipper bli jagad med kniv och jag slipper den tysta tomheten. Äntligen hittade vi den sunda vägen och vi är tacksama över vårt liv.

Idag är livet ingen kamp, på många vis. Vi slipper vända på pengarna och har det gott ställt, inga skulder, ett hus som är en vacker oas för oss, resor, träning på gym i malmö. svenssonliv med ica-kort, storhandlingar på Willys, Stefan som jobbar heltid som svetsare, jag som läser till lärare på Mah, bullbak, passionerad sex, fina barn och varannan vecka är all vår uppmärkasmhet på barnen som är här. Den andra veckan lever vi mer vuxenliv med allt vad det innebär. Fika på stan, middag på stan, utflykter med övernattningar, barnförbjudna aktiviteter, krogrundor och allt vad det är. För att på fredagen landa i soffan med busarna med film och popcorn. Det är det här som är livet.

Jag visste allt detta innan också men inte med samma staka tro. Det får jag tacka mormor och Vivan för som i sorgen har gett mig kraft att orka resa mig igen och se på mitt liv och omvärdera det. Det lyckades de med fint uppe i sin himmel och varje dag tackar jag dem och varje dag saknar jag dem. Ibland gör det ont och tårarna vill ännu en gång inte ta slut. Men då vet jag att de hade levt färdigt, att de var tillfreds med att gå vidare.

Så vill jag också känna den dagen det är min tur. Att jag har gjort så gott jag kunde och att jag levde livet fullt ut.

Att dessutom där och då minnas min käftsmäll och hur den fick mig att vakna och bli mer klar över hur bra jag har det. Världens största smäll men som väckte alla mina sinnen till liv.

Jag står där jag står idag tack vare mig själv men med stort stöd av Stefan, mina fina barn och vännerna. De fina vännerna.

Tack!!!

Dagens låt är en av de vackraste jag vet och som fina Stefan då och då sjunger för mig.

Ofta känner jag en djup tacksamhet över mitt liv och livet jag delar med min familj. Ett liv utan speciellt mycket ångest och oro eller för den delen problem.

Visst blir ungarna tjuriga ibland, vi vuxna trötta och ibland kan det vara lite tufft att få ihop tentapluggande med middag, kvällsbadande barn, godnattsaga och egentid. Men det är så få gånger det är ett problem.

Det är så skönt att kunna känna den här känslan.

Livet idag innebär faktiskt mest i-landsproblem. Vi har en bra och stabil ekonomi, inga skulder, råd att unna oss resor och träning.

Vi har två friska ungar hos oss varannan vecka och två vuxna barn som har det bra.

Vi har det riktigt bra och det är ingen fasad. Ibland när man ser sig omkring verkar det vara ett problem i samhället att leva ett harmoniskt och rikt liv och vara lycklig för det.

Vi har båda haft intriger i våra liv så det räcker och blir över.

Igår tog vi med oss skitungarna på en heldag i Malmö.

Först fick familjen följa med mig när jag tränade på itrim. Sen blev det lite lunch och därefter biofilmen Bilar 2.

Givetvis kittlade det i min shoppingtarm efteråt så vi körde och handlade lite höstkläder till barnen och samtidigt fick Stefan visa dem ett av ställena han är och jobbar på, Mobilia. De var nyfikna och imponerade över att han faktiskt är en av dem som byggt parkeringshuset och som gör att Mobila står upp idag :0)

Väl hemma i lilla huset på landet tog prinsen sin skateboard och övade vidare och sessan hälsade på hos grannen. Vi vuxna, ja vi förberedde maten och pussades i köket.

Lev det livet du vill leva och allt blir bra.

....kommer till oss idag.

Efter en intensiv vecka med skola och träning är det skönt att fredagen äntligen är här.

Imorgon åker jag in med sessan till Malmö så får hon följa med mig och träna. Eller snarare, hon får följa med och måla i sin målarbok och lyssna på musik :)

Prinsen åker in till Malmö lite senare tillsammans med Stefan och sen sammanstrålar vi vid bion där vi ska se "Bilar".

Kanske hinner vi med en bit mat i stan innan vi åker hem till lilla huset på landet igen.

Helgen ska helt enkelt vikas åt barnen, älsklingen, roliga äventyr och kanske en och annan stunds pluggande.

...se till att sova!!

Åh vad svårt det kan vara då. Stefan jobbar sin fjärde natt med att svetsa på Mobila i Malmö. Imorgon är han dock ledig och i helgen likaså. Det blir fest både fredag och lördag. Imorgon ser vi till att åka iväg men på lördag kommer fina vänner på kräftskiva och myser med oss i lilla huset på landet.

L, vår älskade vän och hans fru J kommer och det ska bli så kul.

L är en av de vänner jag älskar innerligt och som jag alltid vet finns där, i vått och torrt, tråkiga kvällar och underbara kvällar.

Jag är så tacksam över att Stefan presenterade oss för varandra.

På måndag kör skolan igång och det ska bli så kul att komma tillbaka och träffa alla fina kursare, få ta del av massor av spännande föreläsningar, litteratur och tentor. Jag älskar det verkligen. Dock är det dags att försöka vända tillbaka dygnet.

Det blir många dagar i Malmö framöver då jag åter börjar träna inne i Malmö. Och det lär bli många fikor med bland annat kära L, han är ju lärare på en gymnasieskola i malmö och en sann förebild för mig och någon jag kan prata med om mina studier. Det lär också fikas med älskade E och vi lär fortsätta med mysiga kvällar på Ölkaféet i Malmö. Det är himmla mysigt att vara tillbaka där. Under min gymnasie tid på skolan ett stenkast bort åt vi ofta lunch där ist för på skolan.

Nu däremot MÅSTE jag sova, hur tråkigt det än är att somna utan min älskade. Men snart, eller iaf om ett par timmar dvs runt sju kommer han hem och äter frukost med mig och barnen och när de går till skolbussen så vinkar vi från trappan med våra kaffekoppar i högsta hugg. De har blivit så stora och vi är så stolta över dem. De är båda så duktiga i skolan och det är en fröjd att få vara en del av deras liv.

Sessan började på taekwondo i veckan och kanske blir det så att vi tränar där tillsammans med henne om ett tag.

Nu, adjöken och godnatt!

Så kom  dagen då vi skulle säga farväl en sista gång.

Älskade och fina mormor fick en vacker begravning och den blev precis som jag kan tänka mig att hon önskade sig.

Vi hade barnen med oss och någonstans gjorde det akten i kyrkan lite lättare även om sessans tårar fick mig att gråta ännu mer.

Någonstans var det en befriande känsla att jag fick se mormor när hon hade gått bort, bara minuterna efter. Att jag satt hela den dagen på hennes rum och sov, log åt alla minnen, grät, höll hennes händer och grät mot hennes bröst.

Att se min mamma sörja sin älskade mamma gör ont. Min lilla vackra mamma.

Efter begravningen tände vi ljus för dem vi älskar, levade och bortgångna. Det kunde inte avslutats vackrare.

Hela tiden fanns Stefan där vid min sida och höll om, kramade, stöttade, kramade barnen och den övriga familjen.

Livet är i svåra stunder lättare när jag har Stefan vid min sida.

Tack älskling.