Senaste inläggen

Av Fia - 24 augusti 2011 14:35

....kan få en att bli tokig för mindre.

Plus, minus, hit eller dit.

Efter två missfall som vi sörjer tar vi allt med ro och vi är givetvis tacksamma över de fyra barn vi idag har.

Tanken på att förlora ett barn är hemsk och vi har tillsammans upplevt två missfall och Stefan i sin tur har varit i en relation i sitt tidigare liv där kvinnan gjorde en abort. Det är en svår känsla och i stunder undrar man över barnen som inte kom till jorden utan ist blev stjärnor på himlen.


Älskling, jag älskar dig härifrån till stjärnorna och tillbaka.


Av Fia - 16 augusti 2011 13:42

Det är märkligt med tid! Det känns som igår med det är mer än två veckor sedan min älskade mormor lämnade oss.

Sorgen är så tung och i stunder bedövar den mig helt. Jag är lyckligt lottad som har en så fin familj och underbara vänner som fångar upp mig när det känns som om  hjärtat ska gå i tusen bitar.

Begravningen närmar sig och det kommer kännas lite lättare med mina älskade barn och Stefan vid min sida.

Men mitt i min sorg kan jag le och känna djup tacksamhet för livet och vad det har gett mig och min familj.

Imorgon börjar prinsen förskoleklass och sessan börjar tvåan.

Vi är så stolta över dem båda. Våra friska, kloka, roliga och busiga ungar.

Vi har fantastiska vänner som ger oss så mycket bara genom att finnas. Vi delar så mycket med dem, vinkvällar, fester, krogbesök, resor, tråkigheter, tystnad, musik...allt som man delar med nära.

Det är en gåva att ha vänner som våra.

Om tre veckor börjar jag skolan igen. Termin tre på lärarutbildningen. Jag älskar det så och längtar tillbaka. Dessutom ska det införskaffas nytt gymkort i Malmö,

Stefan, min fina man är ju färdig svetsare och har fått ett löjligt bra jobb. Det är inte allas tråkigt att öppna en duktig svetsares lönekuvert och det är han värd!


Detta är ju livet. Sorg, smärta, kärlek, lycka...allt i en salig och fakstisk vacker blanding.

Det är alla de delarna i livet som gör att när man står där jag står i dag i livet så inser man att de tuffa tiderna var en del av vägen hit.

Utan motgångarna skulle vi inte vara här idag.


     

    

Av Fia - 1 augusti 2011 23:45

Så kom dagen jag bävat för. Mormor, min älskade mormor har somnat in stilla och fridfullt.

På något vis har jag lyckats ta mig igenom dagen, mycket tack vare Stefan som inte lämnat min sida.

Jag har suttit hos mormor ett par timmar i en stol intill sängen när hon var ombytt och hade somnat in. Det gav mig massor av ro och tid att minnas alla vackra minnen vi har tillsammans.

Hela dagen brann ett ljus på mormors plats i matsalen där hon brukade sitta och äta och där låg dessutom en vacker ros.

Inne på mormors rum brann det ett ljus på bordet intill henne och när jag för sista gången sa farväl och vände mig om berättade Stefan på vägen hem att ljuset slocknade.....hon var med hela tiden min kära mormor.

Tack fina mormor för alla fina år vi har fått tillsammans.

Dina 96 år har varit fyllda med fina minnen. Du lämnar ett stort tomrum efter dig och dina tre barn sörjer dig innerligt, precis som jag, ditt enda barnbarn gör. Min familj, Stefan som du tyckte så mycket om och barnen....vi saknar dig så allihopa.


  


   

Av Fia - 13 juli 2011 23:01

....saker från någon man älskar är ju helt galet jobbigt. Jag har fått så mycket fint. Gamla vackra och vita möbler i just den stil jag älskar, kristallkronor, lakan och örngott med spets som älskade V gjorde för många, många år sedan, bestick som är så fina att jag aldrig kunnat drömma om att jag skulle ha sådant i mina kökslådor....Massor.

Jag har fått ta vad jag velat och trots att det gör ont att veta att hon aldrig mer kommer tillbaka så lever hon på något vis vidare lite extra när vi får ta del av hennes vackra saker.

I köket hänger det tex en kitchig kristallkrona som jag fått ta hand om. Jag älskar henne så, min trygget och klippa. Sorgen delar jag med min gudmor som är hennes dotter, fina Å och hennes pojkvän J och barnen i de båda familjerna. Och Stefan som är ett innerligt stöd i sorgen som ibland verkar vilja äta upp mig.


Men livet är inte eländigt direkt. I sorgen och saknaden glädjs jag åt Stefans nya jobb. Ett jobb jag vet att han är fantastiskt duktig på, där han tjänar bra med pengar och där han trivs löjligt bra. Heja dig darling.


Nu, lite bilder på hemmet som bytt ut en del färgglada detaljer mot vita. Vitt blir även en del annat imorgon då färgburk och penselpensn åker fram.


           

Av Fia - 8 juli 2011 01:02

Min fina Stefan är nu färdig med sin utbildning!!

På kortare tid än beräknat då det visat sig att han har talang för sitt yrke har han på åtta månader utbildat sig till svetsare och smed .

Idag är jag gift med en löjligt kompentent Internationell svetsare :0)

Från skolbänken gick han direkt till en anställning som heter duga.

Grattis Stefan. Äntligen fick du  plugga och leva ut dina drömmar. Grattis till nya jobbet och framförallt, grattis till en arbetsmaknad med finfin lön och massvis med jobb, hela tiden. Det är du värd!

Vi är stolta över dig, vi din familj och alla dina vänner!

Älskar dig!

Av Fia - 26 juni 2011 22:49

Midsommar, vilken midsommar. Tack älskade vännerna för en magisk och underbar fest som slutade på morgonkvisten när solen gick upp.

Det var så där magiskt med ängarna utanför dörren, sill, jordgubbar, vin, nubbe, snapsvisor, kramar, fniss, hästar att strosa runt med och solnedgång och kärlek.

Tottepojken jagade en katt och sprang in i hästarnas hage och då inträffade det, han blev sparkad av hästen i huvudet och flög ut ur hagen....Hjärtskärande och sorgset.


Oavsett så kommer här lite bilder...


         

Av Fia - 20 juni 2011 07:48

I lördags var det dags igen, för den årliga trädgårdsfesten hemma hos oss.

Förra året firade vi att Stefan hade fyllt 40 år veckan innan. I år firade vi att livet är så fint och att vi har så fantastiska vänner.

Huset och trädgården fylldes med kära vänner. En fantastisk skara vänner, alla så olika och fina med en gemensam sak....de är våra kära vänner.

Maten och drycken flödade likaså musiken som Stefan och musikervännerna bjöd oss på långt in på morgonkvisten.

Vi hade kära vännerna L och F sovande hos oss på natten och sista gästerna att åka hem var kära A med fru U. A, Stefans vän sedan han var ung och tillika stora sonens gudfar. En man som har blivit en av mina käraste vänner. Det blev många samtal och skratt i lördags och när de tog taxi hem halv fyra på morgonen hade vi fortfarande mycket att prata om...vilket vi fortsätter med på Midsommar i deras hus i skogen. Det blir som vanligt en Midsommar på landet, precis som midsommar ska vara.


Idag, lite mör men lycklig har jag en känsla av total frid i kropp och sinne. Vännerna som gjorde festen så underbar har som vanligt rört min själ och jag är så tacksam över dessa underbara vänner. Man kan inte vara annat än glad och tacksam att man får uppleva detta. Och nu när barnen är på fritids och Stefan i skolan tar jag och unnar mig en stunds sömn. Med öppet fönster ska jag somna till ljudet av regnet. När jag har sovit och ätit min frukost ska jag ta min filt och lägga mig i hammocken och njuta av en bok och regnet som faller på hammockens tak. Det är fint att vara fru Bodström....as usual!


       

Av Fia - 16 juni 2011 18:44

...är nu klara på Lärarhögskolan i Malmö och med finfina betyg därtill.

Idag kom resultatet på hemtentan och nu är den kursen också klar och det här året har jag samlat på mig 60 hp.

Vägen mot läraryrket närmar sig sakta men säkert. Och under tiden har jag vansinnigt kul. Livet på högskolan, tentor, pluggande, kåren, öl efter skolan, middagar och fester med kära kursare är ett trevlig sätt att tillbringa ett par år på högskolan.


På lördag är det dags för den årliga festen i lilla huset på landet då vi samlar nära och kära och njuter av livet, god mat och dryck. Det kommer en hel drös musiker så det lär bli en afton i musikens tecken. Och givetvis ska jag och älskade E och A mina fina kursare skåla för vårt första år på vår fantastiska utbildning.

Och givetvis ska det skålas för Stefan. Mannen som stöttar mig hela tiden och som vet att jag trots att jag börjar plugga en vecka innan tentorna kommer klara det. Mannen som tror på mig i allt! Det är en av de viktigaste ingredienserna i målet mot att lyckas.

Som man säger...det är inte målet utan vägen dit som är huvudsaken. Min väg är fantastiskt rak just nu.


Nu ska jag ut och pyssla om trädgården lite. I pysslandet hittade jag en av stora sonens silverringar, där mitt i rabatten. Intressant med tanke på dagens händelse ;0)


Över och ut.....och tack ska jag ha!

Skapa flashcards